I söndags morse. Dags att tömma menskoppen. Erik envisas med att vara inne på toa hos mig. Han undrar givetvis vad menskopp är för något, och jag förklarar lite svävande att vuxna kvinnor ibland blöder lite från snippan. Han såg mycket förvånad ut över detta och konstaterade:

- När det blöder från min snopp då får jag ha en menskopp, fast liten!

Oj vad fel det kan bli... Lite senare på kvällen hade jag glömt bort vårt samtal om blod, och då upptäckte Erik en liten röd färgdroppe på köksgolvet.

- Vad är det mamma?
- Jag vet inte... Det kanske är bloood! säger jag och lamar mig.

Erik är dock dödsallvarlig.

- Ja. Från din snippa mamma.

Så heter en park vi har här i Huskvarna. Där finns bland annat en stor fontän och en lekplats där vi spenderade lite tid i förra veckan medan Arvid sov i vagnen. Fontänen var roligast. Erik gillar att kasta saker i vattnet och undersöka om de flyter eller sjunker.

Arvid tjuter av glädje när man närmar sig badkaret. Han ääälskar verkligen att bada. Och Erik tycker det är kul att ha fått en lekkamrat att bada med!

Jag är ingen lektant, men jag kan gärna leka utomhus. Det är kul!

Problem nummer 1: Arvid sover i egen säng. Löst!

Problem nummer 2: Arvid äter massa välling hela natten. Löst!

Problem nummer 3: Arvid vaknar 10 ggr varje natt. Löst!

Problem nummer 4: Erik vaknar 3 ggr varje natt. Löst!

Problem nummer 5: Erik vill ha välling varje gång han vaknar på natten. Löst!

Arvid har nu i en veckas tid sovit hela natten* i egen säng. I natt var bäst hittills - han somnade 19:30 på tio minuter och sov till 5:30. Tro inte att vi tog upp honom då, han ska sova till 7 är meningen. Men han var så snorig att jag efter att ha försökt somna om honom i 45 minuter tillslut gav mig och lät honom vakna. Big mistake dock, för han har varit supertjurig hela morgonen!

* Alltså. Säga vad man vill om Anna Wahlgren. Det lilla jag vet så verkar hon inte vara en särskilt sympatisk eller ens vettig människa. Detta visste vi dock inte när vi provade hennes Sova hela natten-kur med Erik, och tur var väl det! För den kuren funkar faktiskt. Alltså gjorde vi likadant med Arvid och efter 3 inte alls så jobbiga invänjningsnätter sover han nu som en klocka. Och napparna har vi slängt all världens väg. Äntligen är vi på banan igen!

 

- Jag flyttar! deklarerade Erik igår.

Var han fått detta ifrån vet jag inte. TV säkert, eller nån bok.

- Jaså? Vill du inte bo med oss längre?
- Nej, jag flyttar!
- Vart ska du flytta då?
- Hem till Ellen och Ida.

Ellen och Ida är alltså grannflickorna. Skönt. Då vet vi att han inte kommer vara längre än två hus bort.

Jag vill ju inte att barnen ska tro att det är fel eller fult att ta på sig själva. Men jag vill att de ska veta att det är något man gör när man är själv, och det är precis vad jag sagt till Erik också - utan att försöka låta arg eller fördömande på något sätt. Det har blivit mycket sånt på sistone nämligen. För en stund sedan sa jag återigen till honom att det där får han göra när han är ensam.

- Då går jag någon annanstans. För mig själv mamma.

Sen gick han iväg. Dagens garv!

Erik har varit blöjfri på dagarna hela denna veckan, och i natt sov han tydligen utan blöja också! Han hade sagt "Nu är jag en så stor kille så jag kan sova utan blöööja!" med en sån där retlig ton som bara han kan ha. Så det hade han fått. Vågar man hoppas att vi slipper köpa fler blöjor till honom nu?

Erik hoppade i soffan. Arvid stod bredvid och beundrade honom, samtidigt som han försökte ta sig upp. Han famlade också efter Eriks hoppande fötter. Då började Erik sparka mot honom och jag blev jättearg. Tog undan Erik från soffan och sa att han inte fick vara kvar där när han var så elak mot Arvid. Erik började gråta - både för att han skämdes och för att jag var arg och för att han inte fick fortsätta hoppa. Då kom Arvid krypande och lutade sitt huvud mot den gråtande Erik. Som tystnade med en gång!

- Åh tröstar han dig? sa jag.
- Ja-a!
- Vad gulligt. Blir du glad då?
- Ja-a. Jag blir alltid glad när någon tröstar mig.

Lilla barn. Och jag kan ju för all del inte fortsätta vara arg på Erik när Arvid uppenbarligen förlåtit honom.

Erikshjälpen lyckades skriva en 0:a istället för 8:a i mitt telefonnummer så de fick inte tag på mig. Men efter tre veckor är nu skåpet äntligen hemma. Det står i garaget, redo att slipas av och målas. Jag hade egentligen tänkt byta knoppar på lådorna, men såg nu när det kom hem att lådornas handtag är ett handtag i kombination med lås. Så det blir nog lite knivigt att byta dem. Men skåpet ska bli grönt i alla fall! Och sedan kånkas upp för trappan till Eriks rum där det ska få husera alla hans kläder.

Häromdagen satt Erik bak i bilen och snörvlade. Jag frågade om han var snuvig.

- Ja jag har blivit lite snuvig. Men jag kan inte sniffa mina barn ändå.

Jag frågade vad han menade.

- Inte ändå mamma!

Han blev arg med en gång så jag orkade inte fråga mer, det skulle inte leda fram till något vettigt ändå kände jag. Men nu har han varit hemma två dagar från dagis pga förkylningen och jag har lyckats lista ut vad han menade! "Mina barn" är alla barnen på hans dagis. "Sniffa" är smitta! Han blev alltså orolig över att vara så sjuk att han skulle smitta sina barn, dvs han var orolig över att inte få gå på dagis. Gulle då!