Jag bad om att få ta ett kort på Erik och han nöjde sig inte med att säga nej utan slet kameran ur mina händer så den for i golvet. En ny kamera. Så jag blev arg och hävde ur mig "Är du dum eller?!". Ojdå.

Jag tog med paraplyet till dagis idag, för det kom några droppar när jag började gå och jag ville inte riskera att bli dyblöt. Det började dock aldrig regna, så Erik roade sig med att hålla paraplyet hem - uppfällt såklart. Vid fler än ett tillfälle tog vinden tag i det.

- Akta så du inte flyger iväg! sa jag, vilket tydligen satte igång Eriks fantasi...

- Akta så jag inte flyger iväg ut i rymden och landar på gräset. Och då kanske en myra kommer och äter upp mig. Och då kanske den knuffar ut mig på vägen så att bilarna kan köra på mig (sagt med ynklig röst).

- Ja det låter ju farligt!

- Ja. Det är nog bäst att jag fäller ihop det igen när jag kommer hem.

Bra slutsats.

Ja, men inte utan skor din galning!

Bara Erik kan gå mig på nerverna på det här sättet. Nu har ungjäveln mitt söta lilla barn på något sätt lyckats göra slut på en helt ny tub lypsyl på bara några minuter.

- Den är på mig mamma, förklarade han när jag frågade vart allt tog vägen.

Sen blev jag arg.

Idag har jag, trots mitt dåliga humör, fått höra att jag är världens bästa mamma. Det är ju alltid trevligt att höra i alla fall.

Eriks bästa kompis (nåja, min bästa kompis dotter) fyllde 3 år häromveckan och firade idag med barnkalas för första gången. Jätteroligt! Först utelek, sedan fika med massa gott och tårta, och sedan lek och lite hopp på studsmatta innan vi åkte hem. Nu sitter jag här och ångrar att vi inte svängde förbi affären, för när pojkarna somnar ikväll och jag är gräsänka vill jag ha ostbågar... Typiskt.

Så. Simhallen igår alltså. Erik är en fröjd att vara med ensam på det sättet. Utan en Arvid att anpassa sig till är han härlig hela tiden. Jag ägnade två timmar åt att leka, plaska med och beundra min lilla pojke som snart fyller tre år! Jag fick chans att verkligen lyssna på vad han sa, utan att känna mig avbruten eller stressad, och kunde studera hans utseende - han har förändrats så mycket! Hans näsa börjar likna min, ganska smal med en antydan till knöl på näsryggen. Hans mun påminner om hans pappas, fylliga, plutiga läppar. Och hans ögon är gigantiska och aningens mörkare grön än Offas, men inte lika mörkgröna som mina. Vackra barn!

Efteråt duschade vi, Erik först och jag sedan. Erik satt på en bänk och väntade på att jag skulle bli färdig. När jag var klar och tittade till honom satt han på knä, framåtböjd.

- Vad gör du Erik?
- Jag försöker bita min snopp. Men jag kan inte! sa han med ett stort leende.

Okej. Då vet jag.

Diskussion om när Erik ska gå och lägga sig. Han kollar på Smurfarna på TV.

- Nej, inte sova än! Titta färdigt först. Så är den klar, så är jag klar, så är den slut när jag har tittat färdigt!

Jaha. Okej.

Hört på toaletten...

Erik: Vad är det för medicin?

Jag: Det är min medicin.

Erik: Men vad gör man med den?

Jag: Den är för att det inte ska bli fler bebisar.

Tystnad.

Erik: Men det måste bli fler bebisar!

Dagislärare: Vad vill du bli när du blir stor?
Erik: Större!

Senare samma dag pratar jag och Erik om vad man kan göra när man blir stor.

Erik: Då vill jag köra bil som pappa. Och som du mamma.
Jag: Ja när du blir stor ska jag och pappa lära dig hur man kör bil.
Erik: Såhär gör man med ratten. (visar rattrörelser) Och då kan jag köra själv till dagis!

En annan dag lekte han själv med dockan i lekrummet, men pep ut till mig med jämna mellanrum för att berätta vad han gjorde. Vid ett tillfälle höll jag på med disken och var inte så uppmärksam på vad han sa, utan mmm-ade mest.

Erik: Hör du det mamma? Att dockan är i lugn och ro med mig?

Älskade barn.

Erik och jag spenderade eftermiddag ute på gatan med våra trevliga grannar. Arvid sov lugnt i vagnen och Erik fick öva sig lite på att cykla. Min systerdotter (som fick bilden på mms) påpekade att han inte har någon hjälm. Oops...

Erik fick alltså sin bilstol framåtvänd i förra veckan. Han är så lång den grabben, så vi valde att frångå rekommendationen om att barn ska åka bakåtvända tills de är minst 4 år. Det är ju inte åldern det hänger på, utan barnets fysik. Jag tror det kommer gå bra. Och gissa om han blev lycklig! När vi åkte ner för den långa backen från vårt hus ner till stan så utropade han "Mamma vi åker i backen! Och bilen ska inte välta!". Det måste ha varit lika spännande för honom som att gå på Liseberg.

Dagens två första timmar började bra och jag har varit på betydligt bättre humör än igår. Sen raserades det hela genom att Erik gjorde sönder ett nyinköpt diadem. Tack för den.

Finns det ett vattenglas nånstans med minsta uns vatten i så kan man ge sig fan på att Erik välter det!

• Snurrar med armarna framför sig när han ska smyga (tänk er en hund som simmar)
• Går ytterst långsamt när han håller tallrik eller glas i händerna och jag ber honom vara försiktig
• Sjunger sånger i ett i ett
• Utbrister spontant "Det var jättegott!" nästan oavsett vilken mat man ställer framför honom
• Lär sig att bli mer och mer självständig, igår lärde han sig hur man tar ner ett glas från skåpet och fyller det med vatten när man är törstig (och jag kan päsa på min ända i soffan ännu lite mer)

Gick och lade mig 23:00. Arvid vaknade 23:57 och tyckte det var dags att vara vaken en stund. Yey... Erik vaknade nånstans vid halv två och var ledsen. Vi måste sluta ge honom välling på nätterna för han kissar ju ner hela sängen. Flera gånger! Klockan två somnade äntligen Arvid om och när jag precis slutit mina stora blå gröna så vaknade Erik igen och var superledsen. Han klagade på att det kliade på benen. Jag har sett honom klia sig en del på sistone så jag misstänker att han är torr i huden pga kylan, precis som jag. Så imorse smorde jag in honom med barnolja. Så hur som helst somnade jag strax efter två och efter några avbrott i sömnen för amning så gjorde vi morgon 7:30. Skönt det åtminstone, att Erik inte vaknade 6:30 som han gjort några morgnar nu...

Som alla förstår är jag trött idag och tänker ta varje tillfälle till vila. Arvid och jag sov precis en halvtimma (lönlöst att hoppas på mer tydligen, it's just one of those days...). Så nu tänker jag äta lunch (10:45!) för att inte behöva ta mig tid att göra det senare, om Arvid mot förmodan vill sova ett längre pass om en stund. Ska ju trots allt hämta Erik på dagis vid 13:30 så jag behöver så mycket vila jag kan få fram tills dess.

Och i babysittern sitter Arvid och bajsar obekymrat. Helt ovetande om sin mammas trötthet. Sötaste barn.

Jag har lurat i Erik att tandtrollen äter upp hans tänder om han inte borstar tänderna (är det inte det man brukar säga att Karius och Baktus gör?). Ett tag nu har det funkat, för då vill han ju borsta bort trollen. Men han har börjat argumentera emot nu.

- Men jag vill att de ska äta min tänder.

Hur argumenterar man mot det? Han använder den här argumentationstekniken i alla möjliga sorters sammanhang. Omvänd psykologi och hot funkar med andra ord inte nu.

- Om du inte tar på dig overallen nu så kommer du frysa när vi går ut.

- Men jag vill frysa.

- Jaha...

Samtalet faller liksom platt efter en sån kommentar.

Eriks och Offas senaste favoritlek är spökleken. Offa sätter en filt på varje hand och "pratar" med handen. Han förställer sin röst och Erik pratar tillbaka. Det är svårt att veta om Erik förstår att det bara är på låtsas, för han pratar med spökena som om de verkligen finns. Idag kom dock ett litet tecken på att han trots allt vet att det bara är en lek:

- Men finns ni på riktigt? frågade han spökena.

- Jaa det är klart vi gör! svarade ett av spökena.

- Mmm. Vi låtsas att ni finns på riktigt.

Fantasi är härligt!

- Z, Å, Ä, DÖ!

Han har missuppfattat det lite. Eller så är han bara jäkligt trött på alfabetet...

Erik går omkring med Arvid i barnvagnen.

- Vi ska gå till godisaffären mamma!

Fram och tillbaka mellan lekrummet och köket, där jag är och lagar mat. Praktiskt med lite barnvakt då. När han kom tillbaka nyss hade Arvid napp i munnen, det hade han inte när de gick iväg. Så han tar bra hand om sin lillebror minsann!