Vilken tur att alla får göra som de vill
Jag kan verkligen beundra de kvinnor som inte rakar benen. Som inte vill av princip, som tycker det är lika snyggt med hår på benen som utan, som vågar! Jag pallar inte. Jag har inte rakat benen sen i somras och igår på gymmet undvek jag (jag veeet, jag är en svag person!) de övningar där mina håriga ben blev allt för synliga för omgivningen. Så nu behöver jag raka benen till nästa gång, pust och stön...
Spridda tankar och händelser
Plankan är verkligen gruvligt jobbig. Igår körde jag fem 30-sekunders omgångar. Fy tusan säger jag bara. Jag har träningsvärk ovanpå revbenen. Har man ens muskler där?!
Jag och Erik har bakat bananmuffins. Egentligen ska de toppas med vispgrädde uppblandat med kolasås eller sirap, och så en bananskiva högst upp. Men där nånstans tog energin slut för mig... Tre muffins senare är Erik nöjd ändå.
Arvid har vuxit ur storlek 56 så jag tänkte sätta ihop några klädpaket och lägga ut på tradera. Om jag orkar ta mig för att göra det vill säga. Offa ska på nån slags avtackning med jobbet idag så jag är ensam ikväll och tänkte passa på att fotografera kläderna då.
Igår såg vi en Lars von Trier-film - Melancholia. I sann von Trier-anda var den vacker och välgjord, men ack så... pretentiös? Skitnödig, om vi ska använda vardagligt tal. Tio minuters intro där allt går i slow motion. En "del ett" som kändes utdragen och händelsefattig och en "del två" som hade kunnat utvecklas till en riktigt spännande film. (Jo filmen var faktiskt indelad i del ett och del två, som var för sig handlade om olika sorters melankoli - skitnödigt värre...)
Och idag har vi haft besök av min svägerska och nyaste kusinen - Nellie. Hon åt och sov mest, men det gjorde ju å andra sidan Arvid också. De är ju inte så spännande än!
Jag och Erik har bakat bananmuffins. Egentligen ska de toppas med vispgrädde uppblandat med kolasås eller sirap, och så en bananskiva högst upp. Men där nånstans tog energin slut för mig... Tre muffins senare är Erik nöjd ändå.
Arvid har vuxit ur storlek 56 så jag tänkte sätta ihop några klädpaket och lägga ut på tradera. Om jag orkar ta mig för att göra det vill säga. Offa ska på nån slags avtackning med jobbet idag så jag är ensam ikväll och tänkte passa på att fotografera kläderna då.
Igår såg vi en Lars von Trier-film - Melancholia. I sann von Trier-anda var den vacker och välgjord, men ack så... pretentiös? Skitnödig, om vi ska använda vardagligt tal. Tio minuters intro där allt går i slow motion. En "del ett" som kändes utdragen och händelsefattig och en "del två" som hade kunnat utvecklas till en riktigt spännande film. (Jo filmen var faktiskt indelad i del ett och del två, som var för sig handlade om olika sorters melankoli - skitnödigt värre...)
Och idag har vi haft besök av min svägerska och nyaste kusinen - Nellie. Hon åt och sov mest, men det gjorde ju å andra sidan Arvid också. De är ju inte så spännande än!
Ett första steg i rätt riktning...
Igår var jag på gymmet! Tänk va... Det har inte hänt många gånger de senaste åren. Jag och S hade ett år då vi var flitiga användare av gymmet när jag fortfarande bodde i Göteborg, men sen dess har jag blivit totalt förslappad... Jag hoppas kunna ändra på det! Offa har faktiskt inspirerat mig, även till bättre kostvanor. Igår storhandlade jag och köpte några salta alternativ att ta till istället för ostbågar, och blir jag sötsugen är det ju snabbt och lätt att göra en smoothie.
Älskar plankan by the way...
Älskar plankan by the way...
Ängelholm eller England eller nåt*
Ängelholm idag alltså. Härligt! Det är tråkigt med släktingar som bor så långt bort! I alla fall när det är släktingar som man skulle vilja träffa lite oftare. Jag har i flera år föreslagit för Sofia att hon kan flytta in hos oss och plugga i Jönköping. Men det har hon inte nappat på, och nu är hon snart klar med sin kockutbildning och ska bli reseledare eller nåt - så då kommer hon väl vistas ännu längre bort...
Mathilda kanske skulle vara lättare att få hit. Hon går nån slags IT-inriktad gymnasieutbildning och eftersom det är sånt som både jag och Offa sysslar med (typ) så kanske hon kunde bo här och praktisera eller plugga vidare? Får försöka lobba in detta...
* När min syster skulle flytta till Ängelholm från Åsa (i Hallands län) med sin familj så var Sofia inte särskilt gammal. Hon skulle berätta för sin skolfröken vart hon skulle flytta och detta blev svaret. "Ängelholm eller England eller nåt..." Ja för det är ju typ samma sak.
Mathilda kanske skulle vara lättare att få hit. Hon går nån slags IT-inriktad gymnasieutbildning och eftersom det är sånt som både jag och Offa sysslar med (typ) så kanske hon kunde bo här och praktisera eller plugga vidare? Får försöka lobba in detta...
* När min syster skulle flytta till Ängelholm från Åsa (i Hallands län) med sin familj så var Sofia inte särskilt gammal. Hon skulle berätta för sin skolfröken vart hon skulle flytta och detta blev svaret. "Ängelholm eller England eller nåt..." Ja för det är ju typ samma sak.
Om att inte hinna någonting...
Den här veckan har det varit svårt att få något vettigt gjort. Jag har tvättat några maskiner tvätt i och för sig, men eftersom jag inte har haft tid att vika den rena tvätten och lägga in i sina respektive skåp och hyllor så har det liksom inte hjälpt. Bara blivit värre. Tvätten brukar jag lägga på vår säng så kan jag stå där och vika och sortera. Men sen har något kommit emellan så varenda kväll när man ska lägga sig är det en massa ren, osorterad tvätt i vägen! Nu ligger den på kökssoffan, får se om jag har tid att fixa under förmiddagen...
Offa är iväg och jagar. Sista jakthelgen så han hoppas få skjuta ett rådjur idag. Än så länge har bara en stackars harkrank fallit offer för hans gevär, rådjuren har bror och far skjutit (fyra stycken hittills!). Håller tummarna att han får avsluta jaktsäsongen på topp!
När Offa kommer hem runt lunch åker vi ner till Ängelholm för att fira systerdöttrarna som fyllt år. Erik hoppas på jordgubbstårta, men jag försökte förklara att det bestämmer ju inte vi. Men hoppas går ju. Ingen säger väl nej till jordgubbstårta? Hoppas bilfärden går bra, så långt har vi inte åkt med Arvid innan. Det kanske får bli ett par stopp på vägen, de små brukar ju tycka det är jobbigt för ryggen att sitta i en bilstol så länge.
Och imorgon är det dags för nästa kalas, då en brorson fyller 15. Ska bli kul att träffa den sidan av släkten också! Gissningsvis kommer vi inte träffas någon av mina släktingar (förutom mina föräldrar) innan Eriks treårskalas i april. Så jag får passa på att intensivumgås nu och tanka lite, så jag klarar mig i 2-3 månader!
Nu ska jag se om barnen tillåter mig en snabbdusch...
Offa är iväg och jagar. Sista jakthelgen så han hoppas få skjuta ett rådjur idag. Än så länge har bara en stackars harkrank fallit offer för hans gevär, rådjuren har bror och far skjutit (fyra stycken hittills!). Håller tummarna att han får avsluta jaktsäsongen på topp!
När Offa kommer hem runt lunch åker vi ner till Ängelholm för att fira systerdöttrarna som fyllt år. Erik hoppas på jordgubbstårta, men jag försökte förklara att det bestämmer ju inte vi. Men hoppas går ju. Ingen säger väl nej till jordgubbstårta? Hoppas bilfärden går bra, så långt har vi inte åkt med Arvid innan. Det kanske får bli ett par stopp på vägen, de små brukar ju tycka det är jobbigt för ryggen att sitta i en bilstol så länge.
Och imorgon är det dags för nästa kalas, då en brorson fyller 15. Ska bli kul att träffa den sidan av släkten också! Gissningsvis kommer vi inte träffas någon av mina släktingar (förutom mina föräldrar) innan Eriks treårskalas i april. Så jag får passa på att intensivumgås nu och tanka lite, så jag klarar mig i 2-3 månader!
Nu ska jag se om barnen tillåter mig en snabbdusch...
Färgglada barn!
Köpte lite fina kläder till barnen igår på rean. Erik fick en knallgul regnjacka, med en randig mössa i blått, rött, gult och rosa (fanns en i orange, blått, rött och gult också och även om inte den kändes superpojkig så kändes den här med rosa inslag ännu mer ickepojkig så den fick det bli!) och randiga tajts från tjejavdelningen (se bild) och Arvid fick ett par röda tajts med hjärtan på från vinterkollektionen (han hade den blå varianten på julafton).
Det finns ju en anledning till att det heter färgGLAD!
Det finns ju en anledning till att det heter färgGLAD!
Jag skulle också vilja vara miljonär
Min vän nenna (jo jag räknar henne faktiskt som en vän, även om vi aldrig träffats IRL - vi har deltagit i samma tråd på Familjeliv sen hösten 2007) vill vara miljonär. Me too. Vi flyttade in för snart 5 år sedan men känner oss fortfarande nyinflyttade. Det är därför vi inte satt upp så mycket tavlor. När vi flyttade in sa vi att vi skulle "känna oss för" så vi slapp ångra våra inredningsval. Jag hade ju hellre ångrat mig, såhär i efterhand, eftersom vi fortfarande "känner oss för"...
Att få färdigt lekrummet kändes som ett stort steg i rätt riktning. För nu känns nämligen alla rummen på bottenvåningen helt färdiga. Ja förutom min och Offas dispyt om tavlor i vardagsrummet - han tycker att den gigantiska väggen (med tak som går ända upp i nock) ska fortsätta vara alldeles kal med vår fisbleka fondvägg. Jag tycker vi ska a) fylla den med härliga fotografier och tavlor eller b) byta mot en knallig fondvägg. To be continued på den frågan...
Ja och så är ju inte tvättstugan färdigfixad än. Men den räknar jag inte som ett rum, det är bara en biyta. Fast när den är klar så kommer det bli ett fint rum! Vi ska flytta om bland maskinerna och skåpen där inne och måla en fondvägg och göra lite trevligt.
Garaget ska bli färdigt. Vi höjde precis vårt lån litegrann för att kunna bli klara med det i närtid. Till våren hoppas vi vara helt klara. Det känns som att väldigt mycket är avhängigt på att garaget ska bli klart. Återstår att se om vi har något annat att skylla på sen...
Att få färdigt lekrummet kändes som ett stort steg i rätt riktning. För nu känns nämligen alla rummen på bottenvåningen helt färdiga. Ja förutom min och Offas dispyt om tavlor i vardagsrummet - han tycker att den gigantiska väggen (med tak som går ända upp i nock) ska fortsätta vara alldeles kal med vår fisbleka fondvägg. Jag tycker vi ska a) fylla den med härliga fotografier och tavlor eller b) byta mot en knallig fondvägg. To be continued på den frågan...
Ja och så är ju inte tvättstugan färdigfixad än. Men den räknar jag inte som ett rum, det är bara en biyta. Fast när den är klar så kommer det bli ett fint rum! Vi ska flytta om bland maskinerna och skåpen där inne och måla en fondvägg och göra lite trevligt.
Garaget ska bli färdigt. Vi höjde precis vårt lån litegrann för att kunna bli klara med det i närtid. Till våren hoppas vi vara helt klara. Det känns som att väldigt mycket är avhängigt på att garaget ska bli klart. Återstår att se om vi har något annat att skylla på sen...
Övar lite.
Övar lite.
Tokigheter från Eriks mun
Eriks och Offas senaste favoritlek är spökleken. Offa sätter en filt på varje hand och "pratar" med handen. Han förställer sin röst och Erik pratar tillbaka. Det är svårt att veta om Erik förstår att det bara är på låtsas, för han pratar med spökena som om de verkligen finns. Idag kom dock ett litet tecken på att han trots allt vet att det bara är en lek:
- Men finns ni på riktigt? frågade han spökena.
- Jaa det är klart vi gör! svarade ett av spökena.
- Mmm. Vi låtsas att ni finns på riktigt.
Fantasi är härligt!
- Men finns ni på riktigt? frågade han spökena.
- Jaa det är klart vi gör! svarade ett av spökena.
- Mmm. Vi låtsas att ni finns på riktigt.
Fantasi är härligt!
Fullspäckad vecka
Måndag - ledig med make hemma på pappaledighet. Jag passade på att åka till stan och införskaffa två par nya jeans och en top.
Tisdag - BVC (där Arvid fick godkänt på alla punkter) och mellanmål och lekdejt med grannen och hennes barn.
Onsdag - lekdejt med Eriks kusiner.
Torsdag - promenad och sedan lunch med en ny vän jag lärde känna på vattengympan för gravida.
Fredag - lunch med bästaste S.
Lördag - färd mot Ängelholm där vi ska fira mina systerdöttrar som fyllt 18 respektive 20 år.
Söndag - färd mot Göteborg där vi ska fira min brorson som fyllt 15.
Pust och stön... Jag hoppas på snälla barn!
Tisdag - BVC (där Arvid fick godkänt på alla punkter) och mellanmål och lekdejt med grannen och hennes barn.
Onsdag - lekdejt med Eriks kusiner.
Torsdag - promenad och sedan lunch med en ny vän jag lärde känna på vattengympan för gravida.
Fredag - lunch med bästaste S.
Lördag - färd mot Ängelholm där vi ska fira mina systerdöttrar som fyllt 18 respektive 20 år.
Söndag - färd mot Göteborg där vi ska fira min brorson som fyllt 15.
Pust och stön... Jag hoppas på snälla barn!
Bokstavsbarn
- Z, Å, Ä, DÖ!
Han har missuppfattat det lite. Eller så är han bara jäkligt trött på alfabetet...
Han har missuppfattat det lite. Eller så är han bara jäkligt trött på alfabetet...
Skönt med barnvakt
Erik går omkring med Arvid i barnvagnen.
- Vi ska gå till godisaffären mamma!
Fram och tillbaka mellan lekrummet och köket, där jag är och lagar mat. Praktiskt med lite barnvakt då. När han kom tillbaka nyss hade Arvid napp i munnen, det hade han inte när de gick iväg. Så han tar bra hand om sin lillebror minsann!
- Vi ska gå till godisaffären mamma!
Fram och tillbaka mellan lekrummet och köket, där jag är och lagar mat. Praktiskt med lite barnvakt då. När han kom tillbaka nyss hade Arvid napp i munnen, det hade han inte när de gick iväg. Så han tar bra hand om sin lillebror minsann!
Gårdagens invigning
Jo vi har ju fixat ett lekrum åt sönerna (även om bara en av dem använder det än så länge). Och det förde med sig att vi var tvungna att flytta på matsalsbordet som stod i det rummet tidigare (i princip oanvänt*). Vi ställde istället bordet i vardagsrummet och voilà! Igår invigdes det med rådjursgryta på egenskjutet rådjur. Mina föräldrar fick vara med och hjälpa oss äta upp allt det goda! (bild alltså tagen idag, eftersom mina föräldrar som synes inte är med på bilden...)
* Ja, alltså oanvänt av oss. Vi har ätit vid bordet typ tre gånger. Men det är verkligen välanvänt i övrigt om jag får gissa, det är nämligen köpt på auktion och är X antal år gammalt. Mamma fyndade det för 10 kr, så vi har det tills vidare. Det är lite dumt format på, om ni tittar noga på bilden så ser ni att två stolar inte får plats mellan bordsbenen.
Arvid två månader!
Ett av mina största intressen
Matlagning har otippat* blivit ett av mina största intressen. Och med detta följer ett nästan ännu större intresse - nämligen att samla på recept. I alla fall en gång i veckan (ibland blir det dagligen) surfar jag runt på diverse matbloggar och livsmedelsleverantörers hemsidor för att hitta nya recept att skriva ner och spara.
Det började med ett dokument med lite alla möjliga olika recept i. Snart blev dokumentet ohanterligt och jag bestämde mig för att göra en pärm med kategorier där jag kunde sätta in recepten i fysisk form på papper. Min fina systerdotter Sofia pysslade ihop en söt pärm till mig, och jag bestämde mig för ett antal kategorier att dela in recepten i. Och eftersom jag också gillar att pyssla i datorn så var jag ju tvungen att göra snygga ikoner till varje kategori:
Nu har dock dessa dokument vuxit så himla mycket att det inte är någon idé att fylla pärmen, så den står tom (men vacker) på en hylla i köket. Det största dokumentet innehåller 357 sidor med 1-3 recept på varje sida... Har ni behov av recept någon gång så har jag massor!
* Otippat därför att jag alltid varit väldigt kräsen och petig med maten. Men efter 20 nån gång släppte det och nu gillar jag nog det mesta!
Det började med ett dokument med lite alla möjliga olika recept i. Snart blev dokumentet ohanterligt och jag bestämde mig för att göra en pärm med kategorier där jag kunde sätta in recepten i fysisk form på papper. Min fina systerdotter Sofia pysslade ihop en söt pärm till mig, och jag bestämde mig för ett antal kategorier att dela in recepten i. Och eftersom jag också gillar att pyssla i datorn så var jag ju tvungen att göra snygga ikoner till varje kategori:
Nu har dock dessa dokument vuxit så himla mycket att det inte är någon idé att fylla pärmen, så den står tom (men vacker) på en hylla i köket. Det största dokumentet innehåller 357 sidor med 1-3 recept på varje sida... Har ni behov av recept någon gång så har jag massor!
* Otippat därför att jag alltid varit väldigt kräsen och petig med maten. Men efter 20 nån gång släppte det och nu gillar jag nog det mesta!
Det finns för- och nackdelar med allt!
Saxat från mammabloggen Inga konstigheter:
”Kvinnor som får sitt första barn efter trettio har ofta svårare att anpassa sig till det nya livet.”
Vänd på steken och säg ”kvinnor som får barn runt tjugo har ofta svårare att anpassa sig sen när de väl ska ut i arbetslivet” men var beredd på att det kan leda till åtal. Eller åtminstone en krigsrubrik i Aftonbladet och en facklig cirkus.
"Kvinnor som får sitt första barn efter trettio har ofta svårare att anpassa sig till det nya livet."
Vänd på steken och säg ”kvinnor som får barn runt tjugo har ofta svårare att anpassa sig sen när de väl ska ut i arbetslivet” men var beredd på att det kan leda till åtal. Eller åtminstone en krigsrubrik i Aftonbladet och en facklig cirkus.
Om de vanligaste klyschorna och dummaste påståendena. Och det här var ett riktigt bra motsvar! Tyvärr fick ju jag barn runt tjugo, snarare än efter trettio... Men jag hade ju lyckats få in båda fötterna i arbetslivet innan jag fick barn så det ska nog gå bra.
Om de vanligaste klyschorna och dummaste påståendena. Och det här var ett riktigt bra motsvar! Tyvärr fick ju jag barn runt tjugo, snarare än efter trettio... Men jag hade ju lyckats få in båda fötterna i arbetslivet innan jag fick barn så det ska nog gå bra.
Det här kan väl ändå inte vara på riktigt?!
När jag läste den här artikeln på Aftonbladets nätupplaga gick mina känslor och tankar från "hon är ju en idiot" till "hon är ju dum i huvudet på riktigt", vidare förbi "hon måste varit full vid intervjutillfället" och landade slutligen i "hon måste skämta". Det är på riktigt bland det mest korkade jag någonsin läst. Har hon levt under en sten hela sitt liv eller? Vad har hennes pappa gjort mot henne kan man undra. Och vad har hennes eventuella man gjort mot deras barn?
Utvalda och särskilt idiotiska citat från artikeln:
"- Mannens konstiga maskulina doft och mörka stämma passar inte barnen."
"Vad händer om pappan ändå tar över vårdnaden av barnet?
- Den otryggheten kan i värsta fall leda till kroniska stressymptom när barnen blir äldre. Diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar, fetma, många av de sjukdomar vi ser i?dag orsakas av kronisk stress. Barnen kanske inte blir lika starka psykiskt som de hade kunnat bli."
"- Han ska inte vara pappaledig ensam det första halvåret, tycker jag. Det är bra om mamman också finns till hands. Barnet behöver en förtrolig person som det kan lita på."
"- Det finns många urdåliga pappor som sticker iväg till kompisar och kanske super."
Utvalda och särskilt idiotiska citat från artikeln:
"- Mannens konstiga maskulina doft och mörka stämma passar inte barnen."
"Vad händer om pappan ändå tar över vårdnaden av barnet?
- Den otryggheten kan i värsta fall leda till kroniska stressymptom när barnen blir äldre. Diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar, fetma, många av de sjukdomar vi ser i?dag orsakas av kronisk stress. Barnen kanske inte blir lika starka psykiskt som de hade kunnat bli."
"- Han ska inte vara pappaledig ensam det första halvåret, tycker jag. Det är bra om mamman också finns till hands. Barnet behöver en förtrolig person som det kan lita på."
"- Det finns många urdåliga pappor som sticker iväg till kompisar och kanske super."
Note to self
Även om smoothien blev osedvanligt god så är det aldrig en bra idé att slicka på insidan av stavmixern. Risk för skärsår på tungan.
Recept på min godaste smoothie
10 frysta jordgubbar
1 dl apelsin- och blodgrapejuice
1 banan
Recept på min godaste smoothie
10 frysta jordgubbar
1 dl apelsin- och blodgrapejuice
1 banan
Lille grisen är sjuk. Feber och rosslig ho...
Lille grisen är sjuk. Feber och rosslig hosta.
En omgång bilder igen
Har varit lite duktigare på att ta kort den här veckan, så här kommer lite bilder från de senaste dagarna!
"Kolla såhär gör man!"
Man kan ju inte vara glad jämt...
"Kolla såhär gör man!"
Man kan ju inte vara glad jämt...
En uppfriskande inställning till bröst
Citerat från Tjuvlyssnat:
Torget, Piteå
Två killar ~20 pratar om silikonkulturen.
Kille 1: I Brasilien gör de med häcken vad västvärlden gör med brösten.
Kille 2: Ammar sina barn?
Torget, Piteå
Två killar ~20 pratar om silikonkulturen.
Kille 1: I Brasilien gör de med häcken vad västvärlden gör med brösten.
Kille 2: Ammar sina barn?
Skönt att höra att inte alla automatiskt tänker "sex" och "plastikoperationer" när de pratar om bröst. Även om killen såklart tänkte lite fel här...
Skönt att höra att inte alla automatiskt tänker "sex" och "plastikoperationer" när de pratar om bröst. Även om killen såklart tänkte lite fel här...
Total success!
Det måste man väl ändå kalla det, när dagen avlöpt så perfekt? Erik lämnades av hos farmor lagom till frukost. Väl hemma igen fick Arvid äta, sedan låg han relativt nöjd i babysittern och såg på medan jag sorterade in porslin och glas i skåpen i vardagsrummet (där jag även rensade ut alla CD-skivor, för vem lyssnar egentligen på CD längre?).
Sedan åt han igen och sov sig igenom hela mitt återbesök på MVC. Väl hemma fick jag och Offa äta lunch ifred medan Arvid sov och sov. Vaknade, åt, somnade om. Totalt 6 ostörda timmar har det blivit hemma, då jag och Offa kunnat göra iordning Eriks lekrum.
Och Erik blev nöjd med sin överraskning och har lyckligt lekt i rummet ända sen han kom hem.
- Ska vi bjuda hem någon kompis som kan leka med dig här? frågade jag.
- Mmm, Oliver.
Grannpojken är härmed inbjuden att inviga lekrummet.
Lite fler grejer ska upp på väggarna osv, men vi är nöjda med vårt dagsverke!
Sedan åt han igen och sov sig igenom hela mitt återbesök på MVC. Väl hemma fick jag och Offa äta lunch ifred medan Arvid sov och sov. Vaknade, åt, somnade om. Totalt 6 ostörda timmar har det blivit hemma, då jag och Offa kunnat göra iordning Eriks lekrum.
Och Erik blev nöjd med sin överraskning och har lyckligt lekt i rummet ända sen han kom hem.
- Ska vi bjuda hem någon kompis som kan leka med dig här? frågade jag.
- Mmm, Oliver.
Grannpojken är härmed inbjuden att inviga lekrummet.
Lite fler grejer ska upp på väggarna osv, men vi är nöjda med vårt dagsverke!
Jag skriver i alla fall bebis!
Bebis eller bäbis? När jag var yngre tyckte jag "bebis" såg så himla dumt ut, som om man skulle uttala det med ett långt e istället för ä-ljud. Bäbis å andra sidan ser ut som om det ska uttalas med ett sånt där konstigt superöppet ä-ljud som nästan blir a, som stockholmare ofta slänger sig med. Tillslut vann bebis för mig, och det är alltid så jag skriver. Baby har aldrig varit ett alternativ, jag är generellt sett emot att använda engelska ord när det finns fullkomligt tillräckliga svenska sådana.
Såhär skriver Catharina Grünbaum på DN om saken:
"Bebis är den form som står på första plats i Svenska Akademiens ordlista, med bäbis som en lägre graderad variant.
Formen med e beror inte på stockholmare uttalar ä-ljudet som e – ett fenomen som för övrigt är på väg att försvinna; ungdomar säger räv och grät med samma öppna ä-ljud som i här och där. Ändå kan man säga att det är en huvudstadsform: den har sitt upphov i det franska lånordet bébé, äldre i svenskan än den engelska formen baby, som kom in med uttalet /bäbi/, inte /bejbi/.
Formen bäbis går direkt på den engelska pluralformen babies – bildad på samma sätt som keps och kex av de engelska pluralformerna caps och cakes.
Singularformen bébé och pluralformen babies har sedan kunnat ansluta sig till raden av vardagliga ord på -is, som i kändis, mjukis, spädis. Det satt hårt åt innan ordböckerna ville erkänna -is-varianten, men i dag har den blivit huvudformen, inte minst för att bebi och baby (som också finns med i ordböckerna) har så svårt att uppträda i bestämd form pluralis.
Ingen säger nämligen bebierna eller babyarna, det blev bebisarna och bäbisarna som avgick med segern."
Vilket gav mig ännu mer vatten på min kvarn - bebis it is. Däremot stör det mig att hon även slog hål på min bubbla vad gäller det göteborgska uttalat på kex, med mjukt k. Det är ju tydligen fel, på riktigt. Fasen också. Fast det kan jag leva med, för jag är även av åsikten att om man vet att det är fel men väljer att fortsätta säga fel ändå så går det bra. Oftast.
Såhär skriver Catharina Grünbaum på DN om saken:
"Bebis är den form som står på första plats i Svenska Akademiens ordlista, med bäbis som en lägre graderad variant.
Formen med e beror inte på stockholmare uttalar ä-ljudet som e – ett fenomen som för övrigt är på väg att försvinna; ungdomar säger räv och grät med samma öppna ä-ljud som i här och där. Ändå kan man säga att det är en huvudstadsform: den har sitt upphov i det franska lånordet bébé, äldre i svenskan än den engelska formen baby, som kom in med uttalet /bäbi/, inte /bejbi/.
Formen bäbis går direkt på den engelska pluralformen babies – bildad på samma sätt som keps och kex av de engelska pluralformerna caps och cakes.
Singularformen bébé och pluralformen babies har sedan kunnat ansluta sig till raden av vardagliga ord på -is, som i kändis, mjukis, spädis. Det satt hårt åt innan ordböckerna ville erkänna -is-varianten, men i dag har den blivit huvudformen, inte minst för att bebi och baby (som också finns med i ordböckerna) har så svårt att uppträda i bestämd form pluralis.
Ingen säger nämligen bebierna eller babyarna, det blev bebisarna och bäbisarna som avgick med segern."
Vilket gav mig ännu mer vatten på min kvarn - bebis it is. Däremot stör det mig att hon även slog hål på min bubbla vad gäller det göteborgska uttalat på kex, med mjukt k. Det är ju tydligen fel, på riktigt. Fasen också. Fast det kan jag leva med, för jag är även av åsikten att om man vet att det är fel men väljer att fortsätta säga fel ändå så går det bra. Oftast.
Bebis är den form som står på första plats i Svenska Akademiens ordlista, med bäbis som en lägre graderad variant.
Formen med e beror inte på stockholmare uttalar ä-ljudet som e – ett fenomen som för övrigt är på väg att försvinna; ungdomar säger räv och grät med samma öppna ä-ljud som i här och där. Ändå kan man säga att det är en huvudstadsform: den har sitt upphov i det franska lånordet bébé, äldre i svenskan än den engelska formen baby, som kom in med uttalet /bäbi/, inte /bejbi/.
Formen bäbis går direkt på den engelska pluralformen babies – bildad på samma sätt som keps och kex av de engelska pluralformerna caps och cakes.
Singularformen bébé och pluralformen babies har sedan kunnat ansluta sig till raden av vardagliga ord på -is, som i kändis, mjukis, spädis. Det satt hårt åt innan ordböckerna ville erkänna -is-varianten, men i dag har den blivit huvudformen, inte minst för att bebi och baby (som också finns med i ordböckerna) har så svårt att uppträda i bestämd form pluralis.
Ingen säger nämligen bebierna eller babyarna, det blev bebisarna och bäbisarna som avgick med segern.Bebis är den form som står på första plats i Svenska Akademiens ordlista, med bäbis som en lägre graderad variant.
Formen med e beror inte på stockholmare uttalar ä-ljudet som e – ett fenomen som för övrigt är på väg att försvinna; ungdomar säger räv och grät med samma öppna ä-ljud som i här och där. Ändå kan man säga att det är en huvudstadsform: den har sitt upphov i det franska lånordet bébé, äldre i svenskan än den engelska formen baby, som kom in med uttalet /bäbi/, inte /bejbi/.
Formen bäbis går direkt på den engelska pluralformen babies – bildad på samma sätt som keps och kex av de engelska pluralformerna caps och cakes.
Singularformen bébé och pluralformen babies har sedan kunnat ansluta sig till raden av vardagliga ord på -is, som i kändis, mjukis, spädis. Det satt hårt åt innan ordböckerna ville erkänna -is-varianten, men i dag har den blivit huvudformen, inte minst för att bebi och baby (som också finns med i ordböckerna) har så svårt att uppträda i bestämd form pluralis.
Ingen säger nämligen bebierna eller babyarna, det blev bebisarna och bäbisarna som avgick med segern."
Uppåt väggarna!
Jag är sugen på att sätta upp en fondtapet i lekrummet, så nu har vi faktiskt enats om en tapet! Jag satt och surfade i förmiddags och snubblade över en massa fina tapeter. Men vi fastnade för den här från Harlequin, som heter What a hoot (hysteriskt kul bara namnet!).
Och just det, jag glömde skriva att vi imorgon även ska försöka ta undan alla julgrejer med allt vad det innebär... (hänga upp vanliga gardiner, plocka fram vanliga dekorationer osv).
Och just det, jag glömde skriva att vi imorgon även ska försöka ta undan alla julgrejer med allt vad det innebär... (hänga upp vanliga gardiner, plocka fram vanliga dekorationer osv).
Imorgon kör vi så det ryker!
Farmor ska vara barnvakt åt Erik och så fort Arvid inte ammar ska jag hjälpa maken att göra iordning det nya lekrummet. Vi ska:
- Flytta ut matsalsbord och matsalsstolar i vardagsrummet
- Tömma 6 av våra 8 skåp i vardagsrummet
- Sortera in porslin, glas och alkohol i de 6 nu tomma skåpen i vardagsrummet
- Sätta upp hyllor i lekrummet
- Sortera in samtliga leksaker i skåp och bokhyllor i lekrummet
- Montera ihop bord och stolar som Erik fick i julklapp
- Byta plats på kökslampan och lampan i matsalen
- Rumstera om i bokhyllan i vardagsrummet
Så vi får väl se hur mycket vi hinner med... Vid 13:45 ska jag dessutom försöka ta mig ner till mödravården för efterkontroll på mig. Nice.
Älskade rutiner
Börjar kunna skönja lite rutiner i Arvids dagar nu faktiskt. Hittills har det fått bli som det blir, och vi har mest följt Eriks vanliga rutiner. Arvid vaknar typ vid 6-7, lite beroende på när Erik vaknar. Vid 9 somnar han igen och sover ett par timmar. Sen är det lite olika fram till kvällstid då han brukar somna för natten vid 23 och vakna för att äta vid 3-4. Ja det är väl så långt jag kan se hans rutiner... Alltid nåt!
Just nu tittar jag på den här videon. Det är något med både den här låten och själva videon som gör mig så himla glad!
Just nu tittar jag på den här videon. Det är något med både den här låten och själva videon som gör mig så himla glad!
En skräckhistoria från verkligheten
Som nybliven tvåbarnsförälder försöker man ta till vara på varje stund då barnen sover och man faktiskt har ork till annat än slözappa mellan tv-kanalerna, dessa stunder ägnas då helst åt varandra. Varje sådant tillfälle är heligt. Och när två föräldrar blir avbrutna mitt i deras heliga stund av att det knackar på dörren klockan tio på kvällen så förstår man också varför det känns lite snopet när där står tio karlar som vill komma in på kaffe och fika.
Därför somnade jag ensam i soffan framför en kärleksfilm igår, med nämnda karlar brölande i köket.
Därför somnade jag ensam i soffan framför en kärleksfilm igår, med nämnda karlar brölande i köket.
Genus - så självklart
Lady Dahmer har verkligen påverkat mitt tankesätt något enormt. Hon har i viss mån gett mig nya idéer och tankar, men framför allt har hon förmågan att sätta ord på sådant jag alltid tänkt. Jag väljer att citera henne när jag förklarar hur jag tänker kring genus:
"Jag har märkt att väldigt många har svårt att förstå vad det är när man pratar kön. Många föväxlar det sociala könet; våra könsroller med det biologiska och blir upprörda då de tror att genus handlar om att göra människor könslösa. Själva begreppet könsroll är svårt att förstå då det för många hänger ihop med det faktiska könet.
Det är här mitt ansvar som förälder kommer in; att vara medveten om hur vi upprätthåller könsrollerna ger oss ett försprång. Genom att vara aktiv i sitt föräldraskap och motverka dessa roller så ger man iallafall ungarna en någorlunda ärlig chans att vara en individ."
"Jag har märkt att väldigt många har svårt att förstå vad det är när man pratar kön. Många föväxlar det sociala könet; våra könsroller med det biologiska och blir upprörda då de tror att genus handlar om att göra människor könslösa. Själva begreppet könsroll är svårt att förstå då det för många hänger ihop med det faktiska könet.
Till skillnad från vår sexualitet som vi föds med så kommer våra könsroller utifrån. Vi påverkas av en rad olika influenser och formas genom socialiseringsprocessen under vår barndom och tidiga ungdom.
Det börjar liksom redan vid födseln; studier visar att vi svarar fortare på en flickas skrik än en pojkes, men en pojke får oftast amma mer och längre än flickor. Flickor får även mer kramar och närkontakt och jag vet att föräldrar runtom i landet protesterar; jag kramar mina söner! Och ja det gör ni säkert, men flickor får generellt MER av det. Både från sina föräldrar och sin omgivning. Att pojkar uppmuntras mer att prova nytt och att vara fysiska vet ni säkert och det börjar redan när de ska börja gå och utforska världen. (Sen så råkar män statistiskt sett ut för fler och allvarligare olyckor, kanske för att de aldrig fått höra att de ska vara försiktiga?)
Flickor får också generellt mer uppmärksamhet för sitt yttre medans pojkar får mer för sina prestationer. Även om en komplimang i sig inte är skadlig "Va söt du är idag!" så upprepad om och om igen regelbundet sänder det budskapet till flickorna att de är mest uppskattade för sitt yttre. Pojkar å andra sidan får ofta en massa uppmuntran för vad de kan; "Vilken stor och stark pojke du är som kan klättra!" Föräldrar uppmuntrar generellt sina pojkar att leka tuffare, ta risker och våga medans flickor oftare får höra att de ska vara försiktiga och ta det lugnt. Och det formar oss.
När ungarna sen blir större så kommer ju leksaker och barnprogram och vänner in. Leksaker riktar sig ganska tydligt till vardera könen; pojkar förväntas gilla (och vara) äventyrliga och aktiva leksaker medans flickor antas gilla passiva och pyssliga lekar. (och därför undviker jag att ta med Ninja till leksaksbutiker) Pojkar har t.ex inga "dockor" utan då kallas de för "actionfigurer". (Ett tips är att ni faktiskt kallar era ungars actionfigurer för just dockor)
Kläderna uppmuntrar även de olika sorters lekar. Pojkars kläder som kommer i mörka grådassiga toner och slitstarka rymliga tyger kan man kravla omkring på marken med, ramla med och klättra med. Flickors kläder i mer delikata material och ljusa pastellfärger där smuts syns på och som lättare går sönder (och även sitter tajtare och mindre bekvämt) funkar fint när man pysslar eller leker lugnare.
Sen kommer ju omgivningen in; förväntingar och fördomar vi har kring könen och hur det påverkar vårt bemötande av varandra och då speciellt barn som är i sina formativa år.
Här spelar även normer en stor roll för barn vill passa in och göra kön på rätt sätt. Vi är flockdjur och anpassar oss lätt till samhällets ideal. Barn kan behöva stöd att våga bryta det, våga stå emot, våga vara sig själva.
Hur fria är ungarna att utveckla sina personligheter när allt runt om kring dem är så tydliga med vilka mallar som finns och vilka regler som gäller? Hur fria är de egentligen när de blir bestraffade när de faller utanför ramen för vad som är ok för respektive kön?
Det är här mitt ansvar som förälder kommer in; att vara medveten om hur vi upprätthåller könsrollerna ger oss ett försprång. Genom att vara aktiv i sitt föräldraskap och motverka dessa roller så ger man iallafall ungarna en någorlunda ärlig chans att vara en individ.
Jag har märkt att väldigt många har svårt att förstå vad det är när man pratar kön. Många föväxlar det sociala könet; våra könsroller med det biologiska och blir upprörda då de tror att genus handlar om att göra människor könslösa. Själva begreppet könsroll är svårt att förstå då det för många hänger ihop med det faktiska könet.
Till skillnad från vår sexualitet som vi föds med så kommer våra könsroller utifrån. Vi påverkas av en rad olika influenser och formas genom socialiseringsprocessen under vår barndom och tidiga ungdom.
Det börjar liksom redan vid födseln; studier visar att vi svarar fortare på en flickas skrik än en pojkes, men en pojke får oftast amma mer och längre än flickor. Flickor får även mer kramar och närkontakt och jag vet att föräldrar runtom i landet protesterar; jag kramar mina söner! Och ja det gör ni säkert, men flickor får generellt MER av det. Både från sina föräldrar och sin omgivning. Att pojkar uppmuntras mer att prova nytt och att vara fysiska vet ni säkert och det börjar redan när de ska börja gå och utforska världen. (Sen så råkar män statistiskt sett ut för fler och allvarligare olyckor, kanske för att de aldrig fått höra att de ska vara försiktiga?)
Flickor får också generellt mer uppmärksamhet för sitt yttre medans pojkar får mer för sina prestationer. Även om en komplimang i sig inte är skadlig "Va söt du är idag!" så upprepad om och om igen regelbundet sänder det budskapet till flickorna att de är mest uppskattade för sitt yttre. Pojkar å andra sidan får ofta en massa uppmuntran för vad de kan; "Vilken stor och stark pojke du är som kan klättra!" Föräldrar uppmuntrar generellt sina pojkar att leka tuffare, ta risker och våga medans flickor oftare får höra att de ska vara försiktiga och ta det lugnt. Och det formar oss.
När ungarna sen blir större så kommer ju leksaker och barnprogram och vänner in. Leksaker riktar sig ganska tydligt till vardera könen; pojkar förväntas gilla (och vara) äventyrliga och aktiva leksaker medans flickor antas gilla passiva och pyssliga lekar. (och därför undviker jag att ta med Ninja till leksaksbutiker) Pojkar har t.ex inga "dockor" utan då kallas de för "actionfigurer". (Ett tips är att ni faktiskt kallar era ungars actionfigurer för just dockor)
Kläderna uppmuntrar även de olika sorters lekar. Pojkars kläder som kommer i mörka grådassiga toner och slitstarka rymliga tyger kan man kravla omkring på marken med, ramla med och klättra med. Flickors kläder i mer delikata material och ljusa pastellfärger där smuts syns på och som lättare går sönder (och även sitter tajtare och mindre bekvämt) funkar fint när man pysslar eller leker lugnare.
Sen kommer ju omgivningen in; förväntingar och fördomar vi har kring könen och hur det påverkar vårt bemötande av varandra och då speciellt barn som är i sina formativa år.
Här spelar även normer en stor roll för barn vill passa in och göra kön på rätt sätt. Vi är flockdjur och anpassar oss lätt till samhällets ideal. Barn kan behöva stöd att våga bryta det, våga stå emot, våga vara sig själva.
Hur fria är ungarna att utveckla sina personligheter när allt runt om kring dem är så tydliga med vilka mallar som finns och vilka regler som gäller? Hur fria är de egentligen när de blir bestraffade när de faller utanför ramen för vad som är ok för respektive kön?
Anna Wahlgren
Det är mycket sus och dus kring Anna Wahlgren dessa dagar. Det är ju så man skäms, men när Erik var 9 månader så använde vi hennes sova hela natten-metod för att få Erik att sova just hela natten. Men (och jag vill vara tydlig med att det är ett mycket stort men) vi kände inte till Anna Wahlgrens metoder då, hennes vansinniga rekommendationer. Det vi gjorde var att vi hittade en lathund på hennes hemsida. Läste igenom den, mest för att se om det kunde passa oss, och det kan väl närmast beskrivas som en lightversion av hennes metod. Den var inte särskilt utförligt beskriven, utan lämnade en del rum för egna tolkningar. Och eftersom vi är vettiga människor så tolkade vi det på ett vettigt sätt. Så som vi hjälpte Erik att sova hela natten kan inte någon i världen ha några invändningar emot.
Däremot vet jag ju att det inte är så de flesta gör när de följer hennes metoder. De köper boken. Deltar på hennes forum. Tar emot hennes idiotiska och inhumana åsikter om barnuppfostran och jag skäms över att alls ha kommit i närheten av den där människans idéer. Så som vi gjorde med Erik funkade jättebra, men det är nog inte särskilt likt hennes metod trots allt (efter vad jag hört och läst i efterhand). Vi kommer göra likadant med Arvid om det behövs när han blir större, men det kommer verkligen inte i vara i Anna Walhgrens namn.
Lady Dahmer har hittat ett svar från Anna Wahlgren till en mamma som undrar hur hon kan få barnen att sluta svära. Och det var bland det vidrigaste jag har läst. Hon säger bland annat:
"Om någon unge försöker ingripa "hör" ni det inte, och ni tittar inte på barnen under hela det här skådespelet. Ni ska vara helt upptagna av att ihärdigt blänga på varandra. Låt tonen bli gradvis allvarligare och lite otäck. "Jag hatar dig." - "Ditt jävla CP-äckel". - "Sådana som du skulle ju fan inte få finnas. Du borde dö, ditt as!"
Den kvinnan borde inte få ge råd till någon förälder!
Däremot vet jag ju att det inte är så de flesta gör när de följer hennes metoder. De köper boken. Deltar på hennes forum. Tar emot hennes idiotiska och inhumana åsikter om barnuppfostran och jag skäms över att alls ha kommit i närheten av den där människans idéer. Så som vi gjorde med Erik funkade jättebra, men det är nog inte särskilt likt hennes metod trots allt (efter vad jag hört och läst i efterhand). Vi kommer göra likadant med Arvid om det behövs när han blir större, men det kommer verkligen inte i vara i Anna Walhgrens namn.
Lady Dahmer har hittat ett svar från Anna Wahlgren till en mamma som undrar hur hon kan få barnen att sluta svära. Och det var bland det vidrigaste jag har läst. Hon säger bland annat:
"Om någon unge försöker ingripa "hör" ni det inte, och ni tittar inte på barnen under hela det här skådespelet. Ni ska vara helt upptagna av att ihärdigt blänga på varandra. Låt tonen bli gradvis allvarligare och lite otäck. "Jag hatar dig." - "Ditt jävla CP-äckel". - "Sådana som du skulle ju fan inte få finnas. Du borde dö, ditt as!"
Den kvinnan borde inte få ge råd till någon förälder!
Dödens efterverkningar
"Mamma jag är lite död nu. Sen när jag vaknar då är jag inte död längre. Då mår jag lite bättre. Och då mår gammelfarfar lite bättre också när han vaknar."
Bevis för att Erik är lite för ung för att ha samtal om döden egentligen...
Är jag rädd för att lyckas?
Underbara Clara pratar om sin rädsla för att lyckas. Att hon gått omkring och trott att hon varit rätt för att misslyckas, när det egentligen handlat om en rädsla för att lyckas. Och nånstans känner jag igen mig i detta.
Efter jag tog examen från min utbildning så flyttade jag till Jönköping och inom loppet av ett par år var jag gift, husägare och gravid med ett bra jobb inom mitt utbildningsområde. Jag vet att det fanns flera i min gamla klass som då tyckte att jag verkligen lyckats, att jag hade så lätt för mig och att jag fick allt serverat. Jag hävdade att jag kämpat för det, vilket i viss mån är sant men ändå inte. Det var väldigt lätt för mig att få det här livet. Och på sätt och vis har jag ju lyckats, på andra sätt inte.
Det finns många saker jag alltid velat göra men som jag inte vågat ge mig på. Av rädsla för att misslyckas? Nej, snarare tvärtom, precis som Clara beskriver. En av dessa saker har jag nu börjat nosa lite smått på, vi får se om det genererar några goda resultat. Jag ska i framtiden i alla fall försöka tänka på det här aktivt, och därmed kanske våga mig på lite fler utmaningar i livet!
Efter jag tog examen från min utbildning så flyttade jag till Jönköping och inom loppet av ett par år var jag gift, husägare och gravid med ett bra jobb inom mitt utbildningsområde. Jag vet att det fanns flera i min gamla klass som då tyckte att jag verkligen lyckats, att jag hade så lätt för mig och att jag fick allt serverat. Jag hävdade att jag kämpat för det, vilket i viss mån är sant men ändå inte. Det var väldigt lätt för mig att få det här livet. Och på sätt och vis har jag ju lyckats, på andra sätt inte.
Det finns många saker jag alltid velat göra men som jag inte vågat ge mig på. Av rädsla för att misslyckas? Nej, snarare tvärtom, precis som Clara beskriver. En av dessa saker har jag nu börjat nosa lite smått på, vi får se om det genererar några goda resultat. Jag ska i framtiden i alla fall försöka tänka på det här aktivt, och därmed kanske våga mig på lite fler utmaningar i livet!
You are getting sleepy...
You are getting sleepy...
Idioter finns det gott om
Men detta kvalar in på topp 3 av korkade saker jag hört talas om under min livstid.
Alla skriver dessutom om det. Både här och där.
Och mina stackars systerdöttrar som bor i Ängelholm... Inte för att jag på något sätt tror att problemet bara är lokalt, det är nog tyvärr rätt så nationellt spritt. Men det känns extra sorgligt när flickorna bor där.
Alla skriver dessutom om det. Både här och där.
Och mina stackars systerdöttrar som bor i Ängelholm... Inte för att jag på något sätt tror att problemet bara är lokalt, det är nog tyvärr rätt så nationellt spritt. Men det känns extra sorgligt när flickorna bor där.
Bilder från de senaste dagarna
Har inte riktigt haft tid att blogga de senaste dagar. Jag har varit på fika med tjejerna som jag gick på gravidvattengympa tillsammans med och fått träffa alla deras bebisar. Har även haft ventilerande samtal med bästaste S när hon och hennes barn var här igår. Och städat hela bottenvåningen. På måndag väntar barnvakt åt Erik, då jag och Offa ska ta tag i lekrummet. Jo för vi ska omvandla vårt oanvända matrum på bottenvåningen till lekrum istället, och hoppas därmed få undan 90% av allt som är stökigt i vårt hus (nämligen Eriks utspridda leksaker).
Det här har ocks hänt de sista dagarna:
Arvid somnade på min axel. Trött.
Arvid låg snällt och bara tittade medan jag åt middag i fred...
... sen blev han sur men när jag lade honom i babygymmet så somnade han.
Han har varit glad ganska mycket.
Och senaste nu på morgonen har bröderna gosat.
Arvid låg snällt och bara tittade medan jag åt middag i fred...
... sen blev han sur men när jag lade honom i babygymmet så somnade han.
Han har varit glad ganska mycket.
Och senaste nu på morgonen har bröderna gosat.
Jobbar på ett välutvecklat luktsinne
För några dagar sedan (veckor sedan?) var det en kille med på TV4's nyhetsmorgon som hade ett exceptionellt bra luktsinne. Han kunde med ögonbindel gå in i en järnaffär och veta var han var eftersom det luktade metall. Han kunde känna doften av vatten (WTF?!) och t.o.m. lukta sig till vilka som var gifta (jo för man luktar tydligen nåt särskilt då). Många är inte alls särskilt känsliga för dofter och vissa vuxna kan inte ens avgöra att det är kaffe de dricker om de har ögonen förbundna. Mannen hade en teori om detta. Hans mamma hade nämligen varit väldigt duktig på att alltid sätta namn på alla dofter hela tiden. Precis som vi benämner alla ljud vi hör och saker vi ser och nya smaker så borde man även lägga lite krut på dofterna när man pratar med barn.
Jag har ofta funderat på att Erik inte verkar lägga märke till dofter. Å andra sidan vet jag inte när barn brukar bli känsliga för sånt? Han har t.ex. aldrig reagerat på att bajs luktar illa. De gånger han själv nämnt en doft ("det luktar gott!") så har det känts som ett inlärt beteende, inte som en faktisk reaktion på något som luktar. Jag tror i och för sig att han har rätt så trånga näsgångar eftersom han ständigt är snuvig och hans pappa har astma. Men ändå...
Ska fortsättningsvis bli bättre på detta i alla fall! Och i de flesta situationer kan man ju faktiskt berätta om intryck för nästan alla sinnena!
Jag har ofta funderat på att Erik inte verkar lägga märke till dofter. Å andra sidan vet jag inte när barn brukar bli känsliga för sånt? Han har t.ex. aldrig reagerat på att bajs luktar illa. De gånger han själv nämnt en doft ("det luktar gott!") så har det känts som ett inlärt beteende, inte som en faktisk reaktion på något som luktar. Jag tror i och för sig att han har rätt så trånga näsgångar eftersom han ständigt är snuvig och hans pappa har astma. Men ändå...
Ska fortsättningsvis bli bättre på detta i alla fall! Och i de flesta situationer kan man ju faktiskt berätta om intryck för nästan alla sinnena!
Shit, jag har så många issues...
Vad gör man när man har issues som hindrar en från att fullt ut trivas med vissa människor? Som gör att man har negativa känslor man inte vill ha? Och inte behöver ha. Det är ju ingen annan än jag själv som känner såhär, så problemet ligger ju hos mig. What to do?
Döden, döden, döden...
Första samtalet om döden avklarat med Erik. Det var fasen inte det lättaste. Vad säger man? Jag har ju mina egna uppfattningar om vad döden innebär, men vill ge Erik möjlighet att själv avgöra vad han vill tro. Det var ett foto på hans gammelfarfar som triggade hans tankar.
Han dog för ganska precis ett år sedan och Erik kommer inte ihåg honom. Jag berättade vem han var och att han var död.
- Men var är gammelfarfar när han är död?
- Han ligger i en kista på kyrkogården.
- Har gammalfarmor lagt honom i kistan?
- Ja just det.
- Har han inga kakor och inget halsband i kistan?
- Nej.
- Men var är han när han är död?
Här började det bli knivigt... Jag förklarade att det finns de som tror att man kommer till himlen när man är död, eller att man börjar om och blir en liten bebis igen. Men att man inte kommer tillbaka mer.
Han dog för ganska precis ett år sedan och Erik kommer inte ihåg honom. Jag berättade vem han var och att han var död.
- Men var är gammelfarfar när han är död?
- Han ligger i en kista på kyrkogården.
- Har gammalfarmor lagt honom i kistan?
- Ja just det.
- Har han inga kakor och inget halsband i kistan?
- Nej.
- Men var är han när han är död?
Här började det bli knivigt... Jag förklarade att det finns de som tror att man kommer till himlen när man är död, eller att man börjar om och blir en liten bebis igen. Men att man inte kommer tillbaka mer.
- Kommer gammelfarfar inte tillbaka till gammelfarmor mer?
- Nej, han är borta för alltid nu.
- Jaha. La hon honom i kistan då?
- Ja just det.
- Jaha. (tystnad) Jag är hungrig.
- Nej, han är borta för alltid nu.
- Jaha. La hon honom i kistan då?
- Ja just det.
- Jaha. (tystnad) Jag är hungrig.
Moderliga insikter
Jaha. Satt här och gladde mig åt en väldigt glad bebis, som dock betedde sig lite konstigt vid bröstet (liksom pussade mer än sög). Skulle precis prova det andra bröstet, och när jag skulle bolla runt honom så fick jag hela handen full med bajs. Jaha. Det förklarar den muntra uppsynen. Tack Arvid.
Jag umgås gärna med min man!
Linda skriver om det faktum att inte alla par verkar prioritera att umgås med varandra. Och jag håller med, det är lite konstigt. Jag och Offa försöker väl få mycket egentid också, men har vi tillfälle till barnvakt så är det uteslutande alltid vi har det för att få umgås med varandra. Få sitta ner och prata om något annat än hur många bajsblöjor Arvid producerat i veckan och Eriks senaste bravader. Bara få connecta och bli det paret vi var innan vi fick barn. Det är välbehövligt!
Text till mina söner
Älskling, hur ska jag kunna måla väggarna rosa i ditt rum
utan att du framstår som lite efterbliven och dum?
du kanske förstår en dag när du blir stor
varför jag vill klä dig i blommiga tröjor och glittriga skor
utan att vara nån feminist-aktivist-mor
För jag vill höra dig skrika på jämställdhetsbarrikader
jag vill se dig bli en blöjbytande fader
men jävlar – jag får spader
för i affären står leksaker i knivskarpa rader
och hur ska du kunna välja mellan barbiehästar och monsterbestar
och vad ska jag svara när du säger: ”Mamma, jag vet hur det är,
man får vänner och respekt av ett verklighetstroget gevär…”
Jag kan ju knappast säga till när du lekar soldat och sjörövare
att du och dina vänner är framtida förövare!
För hur ger man en liten parvel perspektiv
när till och med Bamse är genomnormativ?
jag kan inte svara tvärt att ”Jo, Tarzan var också en mjukis längst in i hjärtat,
och han hade nog mått bättre om han sade som det var
för det är inte lätt att ha en apa till far.”
Eller när du kommer hem, femton år och olyckligt kär
då kan jag inte säga att du vet ingenting om hur jävlig kärleken är,
för dina flickvänner som inte kan känna det de känner
utan att tvingas in i en form i en norm de inte väljer
de blundar och hoppas och ler när de sväljer
så hur ska jag kunna kommentera pornografin?
säga att den görs av maktgalna svin
när du kan hitta njutning så farligt lätt
på ett större och större internet
Älskling, jag vill att du ska veta hur två kan bli till ett
på ett obeskrivligt underbart och könlöst sätt
men du kommer att bära generationers förtryck och överfall
för du föds in i värld som är hård, som är kall
och den kommer att göra allt för att forma dig till man
och jag, jag kommer göra vad jag kan
för att du ska vara mer människa än kön
men hur tackar man nej till obegränsat sexliv och högre lön?
För du kommer att vara vinnare i ett orättvist spel
som går att förändra
och det, är ditt ansvar
men inte ditt fel
så gråt, min son
det är mer än okej
det är förjävligt att vara kille
nästan lika jobbigt som att vara tjej
- Olivia Bergdahl
Älskling, hur ska jag kunna måla väggarna rosa i ditt rum
utan att du framstår som lite efterbliven och dum?
du kanske förstår en dag när du blir stor
varför jag vill klä dig i blommiga tröjor och glittriga skor
utan att vara nån feminist-aktivist-mor
För jag vill höra dig skrika på jämställdhetsbarrikader
För jag vill höra dig skrika på jämställdhetsbarrikader
jag vill se dig bli en blöjbytande fader
men jävlar – jag får spader
för i affären står leksaker i knivskarpa rader
och hur ska du kunna välja mellan barbiehästar och monsterbestar
och vad ska jag svara när du säger: ”Mamma, jag vet hur det är,
man får vänner och respekt av ett verklighetstroget gevär…”
Jag kan ju knappast säga till när du lekar soldat och sjörövare
Jag kan ju knappast säga till när du lekar soldat och sjörövare
att du och dina vänner är framtida förövare!
För hur ger man en liten parvel perspektiv
när till och med Bamse är genomnormativ?
jag kan inte svara tvärt att ”Jo, Tarzan var också en mjukis längst in i hjärtat,
och han hade nog mått bättre om han sade som det var
för det är inte lätt att ha en apa till far.”
Eller när du kommer hem, femton år och olyckligt kär
Eller när du kommer hem, femton år och olyckligt kär
då kan jag inte säga att du vet ingenting om hur jävlig kärleken är,
för dina flickvänner som inte kan känna det de känner
utan att tvingas in i en form i en norm de inte väljer
de blundar och hoppas och ler när de sväljer
så hur ska jag kunna kommentera pornografin?
säga att den görs av maktgalna svin
när du kan hitta njutning så farligt lätt
på ett större och större internet
Älskling, jag vill att du ska veta hur två kan bli till ett
Älskling, jag vill att du ska veta hur två kan bli till ett
på ett obeskrivligt underbart och könlöst sätt
men du kommer att bära generationers förtryck och överfall
för du föds in i värld som är hård, som är kall
och den kommer att göra allt för att forma dig till man
och jag, jag kommer göra vad jag kan
för att du ska vara mer människa än kön
men hur tackar man nej till obegränsat sexliv och högre lön?
För du kommer att vara vinnare i ett orättvist spel
För du kommer att vara vinnare i ett orättvist spel
som går att förändra
och det, är ditt ansvar
men inte ditt fel
så gråt, min son
så gråt, min son
det är mer än okej
det är förjävligt att vara kille
nästan lika jobbigt som att vara tjej
- Olivia Bergdahl
- Olivia Bergdahl
Att jag aldrig lär mig...
Det är ju märkligt att jag aldrig kan komma ihåg exakt hur fula jag tycker mina naglar blir när de är helt lackade med färg (till skillnad från fransk manikyr). Klohänder! Snart slänger jag fasen ut alla mina färgade lack...
Ett kiss och bajs-inlägg
Till alla er som fortfarande har blöjbarn så måste jag tipsa om DAX Tvättkräm, går att hitta på apoteket. När vi var på neo med Erik var det detta de använde, och vi har använt det oavbrutet sen dess. Forget dyra våtservetter med en massa kemikalier i (de är eventuellt smidiga att ha i skötväskan, eller så kan man köpa en liten tom plastflaska på apoteket och fylla med tvättkräm och ha med sig). Tvättkrämen tar bort bajs och kiss utan problem (t.o.m. det klistriga barnbecket försvinner lätt) och återfuktar dessutom huden. Det lägger sig lite som en glatt hinna över huden vilket gör att bajset nästa gång inte klistrar fast på samma sätt. Helt suveränt!
Han ler!
Första leendet ordentligt fångat på bild. Söta fina.
När man inte vill ut i snön...
Jag och Offa var dödströtta igår, och Erik var snäll nog att låta oss båda vila nån timma på eftermiddagen. Välbehövligt! Men stackars Erik hade ju inte så kul, satt för sig själv och lekte... Så idag bestämde vi att vi skulle ta med oss lite fika och varm oboy och gå till lekplatsen en stund, för att Erik skulle få lite kul. Men så har det ju snöat! Nu har Offa inte vaknat än så vi har inte diskuterat saken, men jag är inte sådär överdrivet intresserad av att pulsa ut i snön med barnvagn. Jag har dessutom inte särskilt bra vinterkläder att ta på mig. Så... what to do?
Det blir inte alltid som man tänkt sig...
Offa tog ledigt från jobbet idag och åkte iväg för att jaga. Jag lämnade Erik på dagis, det gick hur bra som helst och väl hemma lyckades jag och Arvid somna på soffan vid 10. 10:30 ringer det på dörren! Det var min svåger som är snickare, som kom för att sätta dit en plåt på garaget så att det inte blåser in vatten mellan väggen och taket (det har det nämligen lyckats göra - då blåser det mycket!). Pust, men jaja - det är ju bara att somna om. Fick en känsla och tittade på mobilen. Jag stängde nämligen av ljudet innan vi somnade. Missat samtal från dagis. Erik klagar på magont och står vid grinden och skriker och gråter och ropar efter mamma. På med alla kläderna, ner med barnet i vagnen och iväg och hämta honom.
- Det gör ont på naveln!
Oro. Blindtarmen? Han har även klagat på att han är hungrig tydligen. Efter en halv vällingflaska känns det tydligen "Bra!" så jag behöver nog inte vara orolig. Och nu kommer Offa hem, som Erik bad om för en stund sedan. Familjen samlad igen. Och Arvid sover fortfarande! Jag får väl sova i natt...
- Det gör ont på naveln!
Oro. Blindtarmen? Han har även klagat på att han är hungrig tydligen. Efter en halv vällingflaska känns det tydligen "Bra!" så jag behöver nog inte vara orolig. Och nu kommer Offa hem, som Erik bad om för en stund sedan. Familjen samlad igen. Och Arvid sover fortfarande! Jag får väl sova i natt...
En efterlängtad comeback: lugg!
En efterlängtad comeback: lugg!
Tradera!
Denna gudagåva till websida! I love it. Om någon som läser den här bloggen mot förmodan behöver något som passar en gravid eller ammande kvinna så hittar ni det här.
Dagens Arvid
BVC-besök. Underbarnet väger numera 5770 g och är 59 cm lång. Det är nästan lika stort som Erik på exakt samma dag (6 veckor) (då vägde Erik 5870 g och var 61 cm lång). Och så är ju inte så illa pinkat med tanke på att han var 1 kg lättare än Erik när han föddes!
Dagen till ära (6-veckorsdagen alltså) fick han dessutom sitt livs första bad idag! Jag vet, lite sent... Men vad fan. Bebisar behöver inte bada så mycket, han får ju bara bröstmjölk i ansiktet ibland och det behöver han inget bad för! Han gillade det inte så mycket dock, så det lär dröja till nästa bad!
Dagen till ära (6-veckorsdagen alltså) fick han dessutom sitt livs första bad idag! Jag vet, lite sent... Men vad fan. Bebisar behöver inte bada så mycket, han får ju bara bröstmjölk i ansiktet ibland och det behöver han inget bad för! Han gillade det inte så mycket dock, så det lär dröja till nästa bad!
Idag har jag även:
- sorterat in alla 12 maskinerna tvätt jag hann med under dagarna Erik var magsjuk
- bokat tid för klippning imorgon (hoppas Arvid sover sig igenom det!)
- hängt upp det genomskinliga duschdraperiet bredvid badkaret (det tog bara 4 månader...)
Dagens intelligenta samtal mig och maken emellan
Jag: Kommer du ihåg att jag berättade att jag träffade en tjej på Hemmakväll som också var gravid?
Offa: Mmm.
Jag: Hon som var beräknad i oktober, en månad innan mig, men som var mycket mindre. Och så pratade jag med henne litegrann. Kommer du ihåg?
Offa: Mmm.
Jag: Nej det gör du inte alls.
Offa: Jo det gör jag faktiskt.
Jag: Henne träffade jag på BVC sist. Och det tog jättelång tid innan jag kände igen henne, för jag vet ju inte vem hon är egentligen. Och när jag väl kom på vem hon var gick hon, så jag hann aldrig hälsa. Och det var lite synd, för hon verkade trevlig. Vi kunde blivit kompisar.
Offa: Hur ser hon ut?
Jag: Ganska ung, hon är nog yngre än jag. Långt svart hår. Rätt så lång, typ som jag.
Offa: Och hon sitter i kassan på Willys?
Offa: Mmm.
Jag: Hon som var beräknad i oktober, en månad innan mig, men som var mycket mindre. Och så pratade jag med henne litegrann. Kommer du ihåg?
Offa: Mmm.
Jag: Nej det gör du inte alls.
Offa: Jo det gör jag faktiskt.
Jag: Henne träffade jag på BVC sist. Och det tog jättelång tid innan jag kände igen henne, för jag vet ju inte vem hon är egentligen. Och när jag väl kom på vem hon var gick hon, så jag hann aldrig hälsa. Och det var lite synd, för hon verkade trevlig. Vi kunde blivit kompisar.
Offa: Hur ser hon ut?
Jag: Ganska ung, hon är nog yngre än jag. Långt svart hår. Rätt så lång, typ som jag.
Offa: Och hon sitter i kassan på Willys?
Jag: Nej på Hemmakväll.
Offa: Jaha... Men jag trodde du varit på Willys idag?
Jag: Ja, men ingenting av det jag pratade om nu hände idag.
Offa: Nähä...
Offa: Jaha... Men jag trodde du varit på Willys idag?
Jag: Ja, men ingenting av det jag pratade om nu hände idag.
Offa: Nähä...
Bildkavalkad!
Det har varit lite dåligt med bilder på bloggen, så här kommer ett kompensations-inlägg!
Jag fick en puss i julklapp! Och Erik har lärt sig le på bild, hur äkta det ser ut är en annan fråga...
Härligt julbord hos mamma med (nästan) hela tjocka släkten.
Inte så lilla (hon fyller 18 på fredag!) systerdottern Mathilda lamar sig innan hon skärper sig.
Lika härliga systerdottern Sofia! Och Erik kniper med ögonen för han vill inte vara med på kort...
Erik håller gärna lillebror en liten stund.
Offa tycker om att lura Arvid att hans näsa är en bröstvårta. 10 sekunder efter den bilden togs grät han som en stucken gris... Oh notera armarnas position på den andra bilden. "Hårdrockare!" utbrast Offa nöjt.
Dag två, 2012
Idag ska jag ge mig ut med Arvid och inhandla presenter till diverse syskonbarn som ska fira sina födelsedagar kommande veckan. Erik och Offa sitter och äter upp pepparkakshuset som Offa tillverkade på bakdagen i början av december. Jag fick precis smaka en bit kristyr, som smakar ättika! Offa har aldrig gjort kristyr innan så han är väl förlåten, men jäklar vad äckligt! Erik luktar ättika hela han...
Försök att inte förfasas över hans uppenbarelse, han måste ha gått ner ett par kilo under magsjukan stackarn. Mitt lilla gatubarn...
Tänk, ingen av oss har ens stuckit ut näsan utanför dörren det här året! Undrar om frisk luft känns annorlunda 2012... Snart vet jag!
Försök att inte förfasas över hans uppenbarelse, han måste ha gått ner ett par kilo under magsjukan stackarn. Mitt lilla gatubarn...
Tänk, ingen av oss har ens stuckit ut näsan utanför dörren det här året! Undrar om frisk luft känns annorlunda 2012... Snart vet jag!
Mitt år 2011
Nyårsafton blev LUGN med stora bokstäver. Lugnast hittills tror jag. Frampå eftermiddagen ville Erik äta tacos, och magsjuk som han varit tyckte jag det var bra att se honom med lite aptit. Så tacos fick det bli. Till Erik alltså, festmiddagen till mig och Offa gjorde jag ändå. Efter maten gick vi ut och smällde av vårt fyrverkeribatteri. Erik var mäkta imponerad, undrade var fyrverkerierna tog vägen och ville se mer. Men nog tryckte han sig lite extra mot mig när det smällde...
Kvällen fortsatte med läggdags för Erik, sedan en dålig* film för mig och Offa. Jag somnade till strax innan tolvslaget men vaknade i tid så att vi kunde skåla i cider. Sedan däckade jag snabbt igen och märkte inte ens när Offa gick och lade sig.
Och så dags för en sammanfattning av året som gått. Enkät stulen från Naku och company.
Årets resa: Tja... Vi har inte direkt rest nånstans i år. Men det får väl bli den lilla resan vi gjorde till Klippan för att gå på Robyn-konsert i somras.
Årets personer: De viktigaste i mitt liv har såklart varit min familj, Offa, Erik och Arvid.
Årets plagg: Trosgördeln och Belly Banditen har ju varit väldigt bra att ha såhär efter förlossningen! Osexigt jag vet... Annars gillar jag väldigt mycket den svarta kappan jag köpte nyligen för 99 kr på New Yorker. Som jag häromdagen fastnade i min skjorta med blixtlåset, så den nu är sönder...
Årets bok: Oj det var svårt. Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann tror jag det får bli. Suverän!
Årets köp: Barnvagnen - jag är helnöjd!
Årets lycka: Arvid! Och Erik såklart, men honom var vi ju redan lyckliga över.
Årets jobbigaste: Ovissheten kring mammas cancerbehandling. Det verkar dock ha gått bra.
Årets pryl: Ny laptop - ovärderlig. Jag trodde inte jag skulle använda den så mycket som jag gjort.
Årets skönsång: Snapsvisor på jul hos mamma - alltid lika minnesvärt.
Årets blogg: Lady Dahmer givetvis. Jag har läst hennes blogg från inlägg till inlägg (jo det är sant - från början!) och hon sätter verkligen igång mina tankeprocesser!
Årets förändring: Återigen - att bli tvåbarnsförälder.
Årets häng: Min mage efter förlossningen! Hahaha. Nej, skämt åsido (fast att den är hängig är tyvärr inget skämt!) så måste årets häng vara med alla fina vänner vi träffat i omgångar under året.
Årets surdeg: Bilar som gått sönder om och om igen...
Årets irritationsmoment: Försäkringskassan. What else?
Årets bästa fest: Oj det har inte varit så många fester för oss i år. Det får nog bli midsommarafton på kusten, som i år var ovanligt trevligt.
Årets nyårslöfte: Jag har inga egentligen... Inte officiellt i alla fall. Inofficiellt har jag som mål att göra plankan en gång om dagen ett tag nu, för att försöka få ordning på "årets häng".
* Dålig filmer har blivit en vanlig företeelse i vårt hus. Offas enda kriterie när han fixar filmer är nämligen produktionsår, ju senare desto bättre. Fast det blir ju inte bättre. Nya filmer är inte alltid bäst...
Kvällen fortsatte med läggdags för Erik, sedan en dålig* film för mig och Offa. Jag somnade till strax innan tolvslaget men vaknade i tid så att vi kunde skåla i cider. Sedan däckade jag snabbt igen och märkte inte ens när Offa gick och lade sig.
Och så dags för en sammanfattning av året som gått. Enkät stulen från Naku och company.
Årets projekt: Få en till unge.
Årets låt: Vad ska du heta med Bo Kaspers Orkester är den som berört mig mest när jag vankade runt som en boll.
Årets resa: Den vi är mitt uppe i nu. Mexico och Florida.
Årets personer: Mamma som alltid underlättar, peppar och bjuder in.
Årets plagg: Gravidtrosor. Sjukt osexiga. Livsnödvändiga.
Årets bok: "Att flaskmata" av Petra Jankov Picha. En nödvändig bok för alla som inte vill eller kan amma sina bebisar och den första i sitt slag. En bok som rört om en del i amningsälskande Sverige och debatten i traditionell och ny media lät sig inte dröja.
Årets köp: En dyr säng. Kan även gå in under kategorierna "årets sämsta köp" och "årets onödigaste".
Årets lycka: Att bli mamma igen. Att se Rigo bli storebror.
Årets jobbigaste: Foglossning kanske.. Inga egentliga problem.
Årets pryl: iPaden helt klart. Även om den hängt med längre så är det under detta år som kärleken uppstått.
Årets skönsång: Andres och Carolines fina sånger till Bim på hennes namngivning.
Årets blogg: In Bed with a thread. Om att vara sängliggandes med igensydd livmoderstapp från vecka 14 för att kunna få barn. Av min kvinnohjälte.
Årets förändring: Dubbelmammagrejen. Lite svettigare, lite fler bristningar, lite mindre tid för mig själv och Andres... men ofantligt mycket coolare än jag kunnat ana. Jag är så mallig att det inte är klokt för att jag har en till tjock bebis att gosa med.
Årets häng: Vännerna. Tycker vi är grymma som lyckas hitta så mycket tid för varandra ändå mitt bland alla ungar, jobb, avstånd, relationer och fullsmetade kalendrar.
Årets surdeg: Eftergraviditetskurvorna.
Årets irritationsmoment: Om jag är på dåligt humör och går in på Facebook finns det ingen hejd på hur mycket jag kan störa mig på alla floskler, särskrivningar och crazy partybilder. Ni vet alla vad jag menar. Även om man ändå gillar dessa störisar i sitt flöde och har dem kvar.
Årets bästa fest: Julafton. Strand, sol, brakmiddag, vänner, tomte och show.
Årets nyårslöfte: Bli smal som en sticka, aldrig brusa upp på mina barn, sluta slösa, motionera, vara en strålande fru... Eller bara satsa på att överleva och ha kul.
Årets projekt: Bli tvåbarnsförälder.
Årets låt: Moves like Jagger har jag gillat extra mycket. Annars lyssnar jag egentligen rätt så lite på musik av nån anledning.
Årets resa: Tja... Vi har inte direkt rest nånstans i år. Men det får väl bli den lilla resan vi gjorde till Klippan för att gå på Robyn-konsert i somras.
Årets personer: De viktigaste i mitt liv har såklart varit min familj, Offa, Erik och Arvid.
Årets plagg: Trosgördeln och Belly Banditen har ju varit väldigt bra att ha såhär efter förlossningen! Osexigt jag vet... Annars gillar jag väldigt mycket den svarta kappan jag köpte nyligen för 99 kr på New Yorker. Som jag häromdagen fastnade i min skjorta med blixtlåset, så den nu är sönder...
Årets bok: Oj det var svårt. Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann tror jag det får bli. Suverän!
Årets köp: Barnvagnen - jag är helnöjd!
Årets lycka: Arvid! Och Erik såklart, men honom var vi ju redan lyckliga över.
Årets jobbigaste: Ovissheten kring mammas cancerbehandling. Det verkar dock ha gått bra.
Årets pryl: Ny laptop - ovärderlig. Jag trodde inte jag skulle använda den så mycket som jag gjort.
Årets skönsång: Snapsvisor på jul hos mamma - alltid lika minnesvärt.
Årets blogg: Lady Dahmer givetvis. Jag har läst hennes blogg från inlägg till inlägg (jo det är sant - från början!) och hon sätter verkligen igång mina tankeprocesser!
Årets förändring: Återigen - att bli tvåbarnsförälder.
Årets häng: Min mage efter förlossningen! Hahaha. Nej, skämt åsido (fast att den är hängig är tyvärr inget skämt!) så måste årets häng vara med alla fina vänner vi träffat i omgångar under året.
Årets surdeg: Bilar som gått sönder om och om igen...
Årets irritationsmoment: Försäkringskassan. What else?
Årets bästa fest: Oj det har inte varit så många fester för oss i år. Det får nog bli midsommarafton på kusten, som i år var ovanligt trevligt.
Årets nyårslöfte: Jag har inga egentligen... Inte officiellt i alla fall. Inofficiellt har jag som mål att göra plankan en gång om dagen ett tag nu, för att försöka få ordning på "årets häng".
* Dålig filmer har blivit en vanlig företeelse i vårt hus. Offas enda kriterie när han fixar filmer är nämligen produktionsår, ju senare desto bättre. Fast det blir ju inte bättre. Nya filmer är inte alltid bäst...
