Du har kommit rätt
Zettermark med Z berättar om föreläsningar om hjärnan. Hon skriver:
"En kvinna talade om depression och suicidprevention, och berättade hur lite som ibland krävs för att någon ska låta bli att ta sitt liv. En skylt med ett telefonnummer till en hjälporganisation vid en bro. Kanske just för att de i andra änden, varje gång någon ringer, svarar: "Du har kommit rätt". Hon spekulerade i hur vården skulle se ut om alla sjuka, oroliga, ledsna och upprörda människor som söker sig dit fick höra ett vänligt: "Välkommen, du har kommit rätt", istället för stressade vidarekopplingar och ifrågasättanden."
Och jag tänker på alla mina nära och kära som blivit ifrågasatta av vården. Som i sina svagaste stunder inte blivit tagna på allvar, blivit vidarekopplade till nästa instans och som trots egna idoga efterforskningar avfärdats totalt.
Och jag tänker på de av mina nära och kära som studerar eller jobbar inom vården, och hoppas att ni tar med er det här i era fortsatta yrkesliv och väljer att bemöta patienter på detta sättet. Det enda sättet som är godtagbart.
"En kvinna talade om depression och suicidprevention, och berättade hur lite som ibland krävs för att någon ska låta bli att ta sitt liv. En skylt med ett telefonnummer till en hjälporganisation vid en bro. Kanske just för att de i andra änden, varje gång någon ringer, svarar: "Du har kommit rätt". Hon spekulerade i hur vården skulle se ut om alla sjuka, oroliga, ledsna och upprörda människor som söker sig dit fick höra ett vänligt: "Välkommen, du har kommit rätt", istället för stressade vidarekopplingar och ifrågasättanden."
Och jag tänker på alla mina nära och kära som blivit ifrågasatta av vården. Som i sina svagaste stunder inte blivit tagna på allvar, blivit vidarekopplade till nästa instans och som trots egna idoga efterforskningar avfärdats totalt.
Och jag tänker på de av mina nära och kära som studerar eller jobbar inom vården, och hoppas att ni tar med er det här i era fortsatta yrkesliv och väljer att bemöta patienter på detta sättet. Det enda sättet som är godtagbart.
Nyårsmenyn tillagas: efterrätt
Okej. Så jag tänkte att jag kunde göra pannacottan nu på förmiddagen, så slipper det bli så stressigt att fixa allt ikväll. Först skulle man ju sno ihop grunden, gelésocker, vispgrädde och citronskal. Jag hade ingen citron så jag tog pressad citronsaft istället. In i kylen och stelna.
Sedan skulle jag göra toppen, krossad ananas, ananasjuice och gelésocker. Under tiden det svalnade innan jag skulle hälla även det i mina dessertskålar så satte jag mig vid datorn och glömde bort alltihop, så när jag väl kom ihåg det igen hade det stelnat i kastrullen! Värmde på det lite till på spisen men det räckte ändå bara till 4 skålar (grunden räckte till 7). Jaja...
Så fick jag hitta på något att toppa med på resterande 3 skålar (vem ska egentligen äta all den här efterrätten?!). Gelésockret var slut och vispgrädden var slut. Däremot hade jag geléblad och matlagningsgrädde. Kokade upp det med socker och kakao. Skulle låta det svalna innan jag skulle hälla det i skålarna, men det stelnade aldrig som ananasgojset gjorde... Jaja. Hällde upp det i alla fall, och in i kylen så får vi se hur det går. Det är ju inte hela världen om det skiter sig, som sagt - vem farao ska äta upp alltihop?
Sedan skulle jag göra toppen, krossad ananas, ananasjuice och gelésocker. Under tiden det svalnade innan jag skulle hälla även det i mina dessertskålar så satte jag mig vid datorn och glömde bort alltihop, så när jag väl kom ihåg det igen hade det stelnat i kastrullen! Värmde på det lite till på spisen men det räckte ändå bara till 4 skålar (grunden räckte till 7). Jaja...
Så fick jag hitta på något att toppa med på resterande 3 skålar (vem ska egentligen äta all den här efterrätten?!). Gelésockret var slut och vispgrädden var slut. Däremot hade jag geléblad och matlagningsgrädde. Kokade upp det med socker och kakao. Skulle låta det svalna innan jag skulle hälla det i skålarna, men det stelnade aldrig som ananasgojset gjorde... Jaja. Hällde upp det i alla fall, och in i kylen så får vi se hur det går. Det är ju inte hela världen om det skiter sig, som sagt - vem farao ska äta upp alltihop?
Dopets (i vårt fall) icke vara och varför
Erik är inte döpt. Arvid kommer inte heller att döpas. Och det är märkligt vad ifrågasatt detta är av våra närmaste. Många har ingen förståelse alls för att vi vill låta våra barn välja själva. Här är några av de vanligaste argumenten vi brukar få emot oss:
"Men om de inte döps kommer de ju inte kunna konfirmeras!"
Om mina barn vill konfirmeras så är det inga problem alls för dem att döpa sig dessförinnan.
"Men det kommer de ju inte vilja, det blir ju pinsamt/omständligt för dem att göra det när de blivit så gamla!"
Eftersom våra barn inte är döpta så kommer ett eventuellt intresse för konfirmation innebära att de funnit den kristna tron och nej - då är det inte pinsamt/omständligt att döpa sig vid 14 års ålder.
"Men det är ju tradition!"
Ja, men det är inte ett tillräckligt viktigt skäl för oss att döpa dem.
"Men om de inte döps är de inte med i svenska kyrkan, och då får de inte gifta sig kyrkligt!"
Jo, om de gifter sig med någon som är med i svenska kyrkan så får de det. Men jag gissar att om de inte funnit den kristna tron innan dess så kommer de inte tycka det är viktigt att gifta sig i kyrkan. Och varför skulle de det? Äktenskapet blir inte mindre giltigt för att man gifter sig borgerligt.
"Men det handlar ju om att ge dem kristna värderingar!"
Ja, men varför skulle vi vilja göra det - när vi själva inte är troende? Och vem säger att kristendomen har ensamrätt på dessa värderingar? Alla religioner har ju mer eller mindre samma grundvärderingar. För tusan, det är mänskliga värderingar och inget annat. Och våra barn kommer få samma värderingar som vi har. Det är vår uppgift som föräldrar.
Vi har suttit med på ett antal dop sen vi blev tillsammans, och varje gång chockas vi över vad som sägs.
"...så att de som nu skall döpas i detta vatten blir renade från syndens skuld."
Detta är direkt taget ur Svenska kyrkans dopgudstjänst som är publicerad på deras hemsida och jag kräks lite. Det är barn vi pratar om. Jag tror inte på synd över huvud taget, och särskilt inte i samband med barn!
Nej, inget dop för oss. Vi vill helt enkelt låta dem välja den kristna tron själva när de blivit såpass gamla att de kan fatta ett genomtänkt beslut om detta.
Låt nu bli att tolka detta som att vi tycker folk är dumma som döper sina barn, för så är det inte. Alla väljer det de själva vill och som sagt, det är vår uppgift som föräldrar att ge våra barn samma värderingar som vi själva har. Det här var bara ett försök att förklara vår synpunkt på saken.
"Men om de inte döps kommer de ju inte kunna konfirmeras!"
Om mina barn vill konfirmeras så är det inga problem alls för dem att döpa sig dessförinnan.
"Men det kommer de ju inte vilja, det blir ju pinsamt/omständligt för dem att göra det när de blivit så gamla!"
Eftersom våra barn inte är döpta så kommer ett eventuellt intresse för konfirmation innebära att de funnit den kristna tron och nej - då är det inte pinsamt/omständligt att döpa sig vid 14 års ålder.
"Men det är ju tradition!"
Ja, men det är inte ett tillräckligt viktigt skäl för oss att döpa dem.
"Men om de inte döps är de inte med i svenska kyrkan, och då får de inte gifta sig kyrkligt!"
Jo, om de gifter sig med någon som är med i svenska kyrkan så får de det. Men jag gissar att om de inte funnit den kristna tron innan dess så kommer de inte tycka det är viktigt att gifta sig i kyrkan. Och varför skulle de det? Äktenskapet blir inte mindre giltigt för att man gifter sig borgerligt.
"Men det handlar ju om att ge dem kristna värderingar!"
Ja, men varför skulle vi vilja göra det - när vi själva inte är troende? Och vem säger att kristendomen har ensamrätt på dessa värderingar? Alla religioner har ju mer eller mindre samma grundvärderingar. För tusan, det är mänskliga värderingar och inget annat. Och våra barn kommer få samma värderingar som vi har. Det är vår uppgift som föräldrar.
Vi har suttit med på ett antal dop sen vi blev tillsammans, och varje gång chockas vi över vad som sägs.
"...så att de som nu skall döpas i detta vatten blir renade från syndens skuld."
Detta är direkt taget ur Svenska kyrkans dopgudstjänst som är publicerad på deras hemsida och jag kräks lite. Det är barn vi pratar om. Jag tror inte på synd över huvud taget, och särskilt inte i samband med barn!
Nej, inget dop för oss. Vi vill helt enkelt låta dem välja den kristna tron själva när de blivit såpass gamla att de kan fatta ett genomtänkt beslut om detta.
Låt nu bli att tolka detta som att vi tycker folk är dumma som döper sina barn, för så är det inte. Alla väljer det de själva vill och som sagt, det är vår uppgift som föräldrar att ge våra barn samma värderingar som vi själva har. Det här var bara ett försök att förklara vår synpunkt på saken.
Nyårsmeny
Ädelostgratinerad lax, 4 portioner
1 dl crème fraiche
100 g gräddädelost
0,5 dl hackad persilja
0,5 msk citronskal, finrivet
500 g laxfilé, portionsbitar
1,5 msk olivolja
Sätt ugnen på 175°. Häll crème fraiche i en bunke, smula ner osten grovt och blanda ner persilja och citronskal. Smaka av med salt och peppar. Ställ åt sidan. Lägg laxbitarna i en ugnsform och skär ett snitt med en vass kniv mitt på laxen, ca 1 cm djupt och ca 3 cm långt. Fördela oströran i skåran och över laxbitarna. Ringla över olivolja. Stek i mitten av ugnen i ca 8–10 min. Serveras med blomkålsris och kokta primörer.
Ananaspannacotta, 6 portioner
1 dl gelésocker multi
5 dl vispgrädde
1 tsk finrivet citronskal
Gelétopp
1,5 dl, 1 liten burk, krossad ananas
0,5 dl ananasjuice
0,75 dl gelésocker multi
Blanda grädde, gelésocker och citronskal och koka upp. Häll upp i glas och ställ i kylskåp för att stelna. Koka upp ananaskross, juice och gelésocker, låt koka 0,5 minut. Låt svalna något innan det fördelas över pannacottan. Ställ påskpannacottan i kylskåp till serveringen.
Blåbärsskumpa, 8 portioner
1 flaska välkyld champagne eller mousserande vin
1,5 dl koncentrerad blåbärssaft eller 3 dl blåbär + 0,5 dl vit baksirap
Garnering
1 dl blåbär
Fördela blåbärssaften i champagne- eller cocktailglas, eller passera blåbären och smaksätt med sirap. Lägg ett par blåbär i varje glas. Fyll upp med champagne eller mousserande vin och servera.
Frågan är bara om jag får äta detta själv, eller om Offa och Erik kommer orka äta tillsammans med mig...
Nyårsfirande
Nyår har aldrig varit särskilt centralt i mitt liv. Vi har aldrig gjort en superstor grej av nyår i min familj. Laxkotletter har alltid varit givet som måltid, och de sista åren jag bodde hemma blev det även lite fyrverkerier. Men inte mycket mer än så. Jag tror jag har varit på tre nyårsfester i hela mitt 27-åriga liv faktiskt.
Förra året bjöd vi in våra typ 25 närmaste vänner med respektive, men vi blev tillslut en lagom skara på ca 12 pers med några barn. Detta året hade vi ingen aning om vad vi skulle göra. De enda som bjöd in oss (efter lite försiktiga frågor) var mina föräldrar, men tillslut bestämde vi oss för att stanna hemma för att slippa åka till mamma igen efter att bara ha varit hemma i 3-4 dagar.
Offa kom häromdagen på att vi kunde bjuda in ett par av hans vänner från airsoften med respektive. Sagt och gjort, och de verkade intresserade men vi hade inte bestämt något när Erik åkte på magsjukan. Och nu har han och Offa varit såpass sjuka att vi ställt in alltihop. Så i år blir nog den lugnaste (tråkigaste?) nyårsafton i mitt liv. Om jag får gissa så kommer Offa vila upp sig i sängen lagom till tolvslaget, Erik sover då sedan länge. Så det blir jag och Arvid som får pussas! Inte helt fel det heller.
Men jag har åtminstone köpt ett litet batteri med fyrverkerier idag. Vi ska tända det tidigt på kvällen så att Erik får se, jag tror inte han har sett fyrverkerier någon gång faktiskt. Och eventuellt gör jag någon lite festligare måltid, så det blir lite fira av i alla fall!
Förra året bjöd vi in våra typ 25 närmaste vänner med respektive, men vi blev tillslut en lagom skara på ca 12 pers med några barn. Detta året hade vi ingen aning om vad vi skulle göra. De enda som bjöd in oss (efter lite försiktiga frågor) var mina föräldrar, men tillslut bestämde vi oss för att stanna hemma för att slippa åka till mamma igen efter att bara ha varit hemma i 3-4 dagar.
Offa kom häromdagen på att vi kunde bjuda in ett par av hans vänner från airsoften med respektive. Sagt och gjort, och de verkade intresserade men vi hade inte bestämt något när Erik åkte på magsjukan. Och nu har han och Offa varit såpass sjuka att vi ställt in alltihop. Så i år blir nog den lugnaste (tråkigaste?) nyårsafton i mitt liv. Om jag får gissa så kommer Offa vila upp sig i sängen lagom till tolvslaget, Erik sover då sedan länge. Så det blir jag och Arvid som får pussas! Inte helt fel det heller.
Men jag har åtminstone köpt ett litet batteri med fyrverkerier idag. Vi ska tända det tidigt på kvällen så att Erik får se, jag tror inte han har sett fyrverkerier någon gång faktiskt. Och eventuellt gör jag någon lite festligare måltid, så det blir lite fira av i alla fall!
En slappardag såhär före nyår
Offa har varit instängd i sovrummet hela dagen. Jag har hört honom hostat och snörvlat där inne, men mest har det varit tyst så han har nog sovit och tittat på film en del.
Erik har sovit bra i natt utan att kräkas, men varit väldigt hängig idag. Kan man tvinga i honom lite mat kanske? Jag har erbjudit honom glass, pizza, chips, plättar och frukt men inget vill han ha. Han åt en halv macka runt lunchtid och har druckit en del vatten idag men that's it. Och nu har han precis sovit i några timmar, varav de sista timmarna på golvet (!).
Erik har sovit bra i natt utan att kräkas, men varit väldigt hängig idag. Kan man tvinga i honom lite mat kanske? Jag har erbjudit honom glass, pizza, chips, plättar och frukt men inget vill han ha. Han åt en halv macka runt lunchtid och har druckit en del vatten idag men that's it. Och nu har han precis sovit i några timmar, varav de sista timmarna på golvet (!).
Arvid har varit som vanligt. Han börjar bli lite mer vaken på dagarna nu. En stund på förmiddagen och en stund på kvällen vill han gärna vara vaken och umgås lite. Då sitter vi och tittar på varandra, jag försöker busa lite och få honom att skratta och han gurglar och jollrar lite tillbaka.
Vissa dagar vill man bara radera ur livets bok
Seriöst, den här dagen blir bara bättre och bättre. Erik magsjuk, Offa förkyld och tendenser till magsjuka. Sjunde tvättmaskinen på g, med efterföljande torktumling. Jag har inte hunnit äta nån middag. Grannen har haft inbrott mitt på blanka dagen när vi har varit hemma. Och nu till råga på allt har vi ett mushelvete* i väggen igen!!!
* Förra året vid exakt samma tid på året hade vi problem med möss i väggarna. Då var det ju gruvligt kallt ute, och det i kombination med att en husväggen som vetter in mot garaget var lite öppen gjorde att mössen gärna smög in. Några musfällor tog snabbt hand om det problemet. I år är det inte särskilt kallt och garaget är stängt och låst (fast möss tar sig ju in ändå...) så jag misstänker att rådjurskadavren i vårt garage är problemet denna gången. Så fort Offa blir frisk blir det en tripp till Biltema för att inhandla fler musfällor... Yuk.
* Förra året vid exakt samma tid på året hade vi problem med möss i väggarna. Då var det ju gruvligt kallt ute, och det i kombination med att en husväggen som vetter in mot garaget var lite öppen gjorde att mössen gärna smög in. Några musfällor tog snabbt hand om det problemet. I år är det inte särskilt kallt och garaget är stängt och låst (fast möss tar sig ju in ändå...) så jag misstänker att rådjurskadavren i vårt garage är problemet denna gången. Så fort Offa blir frisk blir det en tripp till Biltema för att inhandla fler musfällor... Yuk.
Dagens barn
En mycket trött Erik (trots att han bara varit vaken i 3 timmar när han somnade) och en mycket trött Arvid i bakgrunden.
Ett leende fångat på bild! Typ...
Notera tummen på hakan. Undrar just om det är lösningarna på livets största gåtor han funderar över?
Något att längta efter
När jag slutar amma tänker jag också bli sjuk så att jag kan stänga in mig i sovrummet en hel dag och bara göra vad jag vill - företrädesvis kolla på film, äta onyttigheter, sova och läsa. Det är just vad Offa göra idag. Visserligen är han sjuk (halsont, inte Eriks vidriga magsjuka) men jag tycker ändå mer synd om mig än om honom just nu.
När ens händer luktar spya...
... är det dags att ta en dusch. Där ungefär befann jag mig kl 21 igår när jag påbörjade den här texten.
Imorse vaknade jag av att Erik grät. Offa hade tidigt åkt iväg för att jaga och jag var själv hemma med boysen.
- Mamma jag mår inte så bättre! snyftade pojkstackaren när jag hämtade ner honom från hans rum.
Jag gissade att han 1) bara ville ha uppmärksamhet och bli omhändertagen eller 2) var lite febrig, för det var han igår morse. Jag fortsatte därför morgonen med att sminka mig eftersom S skulle komma hit med sina döttrar.
Vid 9 hostade Erik och jag hörde hur han kväljdes lite. Befarade det värsta och skyndade mig att ställa in lekdejten. Ytterligare nån timma senare verkar han trots allt må bra så S kommer hit i alla fall. Allt går bra som vanligt, men vid 16-tiden kräks Erik. S packar ihop sin lilla familj och åker hem, samtidigt som Erik däckar på soffan.
Vid 17 åker jag och Arvid till affären och storhandlar. Väl hemma nån timma senare konstateras att Erik kaskadkräkts på flera ställen i huset och Offa sitter i telefon med sin mamma som är sjuksköterska på barnavdelningen för att få lite råd.
Och när jag satte mig för att skriva av mig om eländet hade Erik kräkts ytterligare X antal gånger (jag tappade räkningen efter nån timma) och tvättstugan var full av nerspydda täcken, kuddar, filtar och handdukar.
Tillslut lade vi Erik i sin säng vid 22-tiden, väl medvetna om att han skulle komma att kräkas fler gånger = flera sängklädesbyten. Men vi tyckte det var värt besväret för att vi alla förhoppningsvis skulle få lite sömn. Mycket riktigt. Från 22 till 00:30 kräktes han fyra gånger med medföljande ombyte av sängkläder samt dusch. Men sen sov han faktiskt.
8:30 ropade han att han ville ha vatten, så det fick han, men visade inga tecken på att vilja gå upp. Först vid 12 vaknade han, då hade han tagit av sig blöjan och både kissat och bajsat i sängen. Så trots att han inte kräkts mer blev det ännu ett sängklädesbyte...
Nu har vi lyckats få i honom lite sockerdricka och alvedon. Jo för han har nämligen fått feber nu också. Men än så länge har han inte verkat må direkt illa. Fast det har ju bara gått 45 minuter sen han vaknade...
Och vi kan konstatera att Erik lyssnar väldigt bra på sin kropp! Igår bad han flera gånger om salt mat och vatten, precis det kroppen saknar när man kräks mycket. Sen att han kräktes upp allt han stoppade i sig känns mindre viktigt, det är ju alltid ett bra tecken att han har aptit. Och förhoppningsvis får han väl behålla lite av det han stoppar i sig.
Stackars liten.
Imorse vaknade jag av att Erik grät. Offa hade tidigt åkt iväg för att jaga och jag var själv hemma med boysen.
- Mamma jag mår inte så bättre! snyftade pojkstackaren när jag hämtade ner honom från hans rum.
Jag gissade att han 1) bara ville ha uppmärksamhet och bli omhändertagen eller 2) var lite febrig, för det var han igår morse. Jag fortsatte därför morgonen med att sminka mig eftersom S skulle komma hit med sina döttrar.
Vid 9 hostade Erik och jag hörde hur han kväljdes lite. Befarade det värsta och skyndade mig att ställa in lekdejten. Ytterligare nån timma senare verkar han trots allt må bra så S kommer hit i alla fall. Allt går bra som vanligt, men vid 16-tiden kräks Erik. S packar ihop sin lilla familj och åker hem, samtidigt som Erik däckar på soffan.
Vid 17 åker jag och Arvid till affären och storhandlar. Väl hemma nån timma senare konstateras att Erik kaskadkräkts på flera ställen i huset och Offa sitter i telefon med sin mamma som är sjuksköterska på barnavdelningen för att få lite råd.
Och när jag satte mig för att skriva av mig om eländet hade Erik kräkts ytterligare X antal gånger (jag tappade räkningen efter nån timma) och tvättstugan var full av nerspydda täcken, kuddar, filtar och handdukar.
Tillslut lade vi Erik i sin säng vid 22-tiden, väl medvetna om att han skulle komma att kräkas fler gånger = flera sängklädesbyten. Men vi tyckte det var värt besväret för att vi alla förhoppningsvis skulle få lite sömn. Mycket riktigt. Från 22 till 00:30 kräktes han fyra gånger med medföljande ombyte av sängkläder samt dusch. Men sen sov han faktiskt.
8:30 ropade han att han ville ha vatten, så det fick han, men visade inga tecken på att vilja gå upp. Först vid 12 vaknade han, då hade han tagit av sig blöjan och både kissat och bajsat i sängen. Så trots att han inte kräkts mer blev det ännu ett sängklädesbyte...
Nu har vi lyckats få i honom lite sockerdricka och alvedon. Jo för han har nämligen fått feber nu också. Men än så länge har han inte verkat må direkt illa. Fast det har ju bara gått 45 minuter sen han vaknade...
Och vi kan konstatera att Erik lyssnar väldigt bra på sin kropp! Igår bad han flera gånger om salt mat och vatten, precis det kroppen saknar när man kräks mycket. Sen att han kräktes upp allt han stoppade i sig känns mindre viktigt, det är ju alltid ett bra tecken att han har aptit. Och förhoppningsvis får han väl behålla lite av det han stoppar i sig.
Stackars liten.
Oops!
Erik: Vem fick jag det här legot av?
Jag: Det fick du i julklapp av farmor och farfar.
Tystnad.
Erik: Nej. Det fick jag av tomten!
Shit. Jag avslöjade nästan tomten...
Jag: Det fick du i julklapp av farmor och farfar.
Tystnad.
Erik: Nej. Det fick jag av tomten!
Shit. Jag avslöjade nästan tomten...
Nasty stuff in our garage...
Vad är det med min man som gör att han känner ett behov av att visa mig döda rådjur? För andra gången på två veckor har han nu släpat hem ett skjutet rådjur som ska flås och hängas upp i vårt garage. Förra gången ville han visa mig hela kadavret, den här gången roade han sig med att visa en liten rådjursklöv som hängde ut ur en svart sopsäck. Varför?
Nåja. Mer rådjurskött i frysen!
Nåja. Mer rådjurskött i frysen!
Att konstant bli ifrågasatt
Ja det kan ju vara ganska påfrestande. Och ganska frustrerande, när ingen verkar ha någon som helst förståelse.
Alla, och då menar jag verkligen alla, ifrågasätter varför Offa "får" hålla på med sina hobbys. Airsoft, jakt, träning och dreamhack (som iofs bara är en gång om året men då i fyra dagar) tar upp en hel del av hans lediga tid helt klart. Men han är 100 gånger mer närvarande i familjelivet om han kan "leka av sig" på det här sättet. Han är sällan sur och aldrig bitter, han har jättefin kontakt med Erik och han gör det som förväntas av honom här hemma och på jobbet.
Och vadå "får" förresten? Jag är väl inte hans mamma? Jag bestämmer inte över min man. Men för många par verkar det vara så. Killen frågar tjejen om lov innan han får eller inte får göra något. I mina öron låter det helt befängt. Det är klart att det måste finnas en diskussion, och passar det inte så passar det inte. Men jag skulle aldrig förbjuda Offa att göra något. Och han skulle aldrig förbjuda mig. Vi vill ju ha våra liv separata från varandra ibland också. Och separata från barnen.
- Men Offa får ju spela dator! har jag hört en man säga till sin sambo.
Som om jag är hans morsa. Som om den här killens sambo är hans morsa, och nu klagar han som en treåring på vad kompisens mamma minsann låter kompisen göra och visst är det orättviiist?! Vi är väl vuxna allihop för tusan!
Alla, och då menar jag verkligen alla, ifrågasätter varför Offa "får" hålla på med sina hobbys. Airsoft, jakt, träning och dreamhack (som iofs bara är en gång om året men då i fyra dagar) tar upp en hel del av hans lediga tid helt klart. Men han är 100 gånger mer närvarande i familjelivet om han kan "leka av sig" på det här sättet. Han är sällan sur och aldrig bitter, han har jättefin kontakt med Erik och han gör det som förväntas av honom här hemma och på jobbet.
Och vadå "får" förresten? Jag är väl inte hans mamma? Jag bestämmer inte över min man. Men för många par verkar det vara så. Killen frågar tjejen om lov innan han får eller inte får göra något. I mina öron låter det helt befängt. Det är klart att det måste finnas en diskussion, och passar det inte så passar det inte. Men jag skulle aldrig förbjuda Offa att göra något. Och han skulle aldrig förbjuda mig. Vi vill ju ha våra liv separata från varandra ibland också. Och separata från barnen.
- Men Offa får ju spela dator! har jag hört en man säga till sin sambo.
Som om jag är hans morsa. Som om den här killens sambo är hans morsa, och nu klagar han som en treåring på vad kompisens mamma minsann låter kompisen göra och visst är det orättviiist?! Vi är väl vuxna allihop för tusan!
Efter julens trevligheter...
... har vi med oss tre kassar med julklappar hem (läs: dags att rensa lite bland existerande leksaker!).
... luktar allt vi hade med oss till mamma (inklusive oss själva och barnen) cigarettrök.
... är jag ännu inte riktigt mätt på julmat, har "bara" ätit det två gånger i år. Normalt sett brukar det bli i alla fall 3-4 ggr.
... har Arvid lärt sig ta nappen (sing halleluja, sing it, sing halleluja!).
... känns det som en vårdag ute, blå himmel sol och mildväder (ja fast nu är det ju mörkt förstås...).
... känns min tandvärk bättre, jag har faktiskt hållt mig något sånär ifrån sötsaker.
... funderar jag på vad vi ska göra på nyår.
... är det skönt att vara hemma igen!
God fortsättning!
... luktar allt vi hade med oss till mamma (inklusive oss själva och barnen) cigarettrök.
... är jag ännu inte riktigt mätt på julmat, har "bara" ätit det två gånger i år. Normalt sett brukar det bli i alla fall 3-4 ggr.
... har Arvid lärt sig ta nappen (sing halleluja, sing it, sing halleluja!).
... känns det som en vårdag ute, blå himmel sol och mildväder (ja fast nu är det ju mörkt förstås...).
... känns min tandvärk bättre, jag har faktiskt hållt mig något sånär ifrån sötsaker.
... funderar jag på vad vi ska göra på nyår.
... är det skönt att vara hemma igen!
God fortsättning!
Belly Bandit
Några timmar efter Arvids förlossning försökte jag sätta på mig den Belly Bandit i storlek XS jag köpt. Min vän (som födde barn ett par månader innan mig) hade sagt till mig att köpa en storlek mindre än jag trodde, för man snabbt växte ur den. Sagt och gjort - XS införskaffades. Men det var ren lögn att få på sig den. Det fattades typ 20 cm. Så när vi kom hem från BB skyndade jag mig att köpa en i storlek S istället och den fick jag på mig. Och nu, 1 månad efter förlossningen, får jag på mig XS och S är för stor! Heja!
Dagens förehavanden
Dan för dopparedan idag alltså. Igår lyckades jag faktiskt slå in alla återstående julklappar utom en (och utom den jag inte köpt än såklart). Så idag återstår "bara":
- Inhandla sista julklappen + inslagning
- Köpa en fin tröja till Erik att ha på jul
- Baka lussekatter med Ariel och familj
- Städa vardagsrum, hall och sovrum
- Hämta ut Laleh-biljetterna jag köpt till Offa i julklapp*
- Handla ingredienser till rödbetssalladen jag ska laga
- Eventuellt färga håret
* Det gör inget att jag skriver vad han får i julklapp för det har han tyvärr redan fått reda på. I måndags bokade jag biljetterna på nätet och precis när jag satt och surfade efter lämpliga hotell i närheten (konserten i Norrköping) så kom Offa och ville ligga i mitt knä och få ryggkli och hårkli. Så då fick jag avbryta mitt i, och lämnade dokumentet öppet där jag antecknat info om spelningen. Och nästa dag när Offa var sjuk och jag var på A6 med Arvid så skulle han ju såklart använda datorn, och fick då se detta dokument. Typiskt. Men glad blev han i alla fall! Desto mindre glad dock eftersom detta är den enda julklappen han får, och så vet han redan om den...
Jag är knäckt*
Sådär ja, årets första (sista?) laddning knäck är färdigkokt och står framför mig och stelnar. Gav mig på en apelsinknäck i år, och det bådar gott! Har ju redan petat i mig det jag spillt, och det smakade mumma. Jag kan som vanligt konstatera att:
* Och inte på grund av knäcken, utan för att jag plötsligt har T.A.N.D.V.Ä.R.K. två dagar innan julafton! Jag som laddat hela året inför lussekatter, pepparkakor, tre sorters knäck och snacks! I'm disappointed to say the least.
- Jag är världsbäst på att göra knäck.
- Jag är väldigt stadig på hand (5/150 formar har vält = endast 97% träffsäkerhet.
- Ett recept på 75 st knäck ger ca 150 st (är mina formar för små? det står knäckformar på dem...)
* Och inte på grund av knäcken, utan för att jag plötsligt har T.A.N.D.V.Ä.R.K. två dagar innan julafton! Jag som laddat hela året inför lussekatter, pepparkakor, tre sorters knäck och snacks! I'm disappointed to say the least.
Kvinnor är från vettet och män är från Biltema
Läs det här. 'Nuff said.
Julklapp från jobbet
Plingeling på dörren! Vem står där om inte en av mina närmaste arbetskamrater Tom. Med julklappen från företaget med sig åt mig. Trevligt! Efter lite åh-ande och ah-ande över Arvid och sedvanliga frågor om allt gått bra, cyklar han vidare hemåt och kvar står jag. Inser långsamt att vårt hem ser bedrövligt ut. Vill sjunka genom jorden.
Från jobbet fick vi i år ett presentkort från Delicard. Himla smidigt! Jag har redan lagt min beställning, ett vackert fat som kommer passa perfekt både i vårt kök och på altanen i sommar. Det finns diverse delikatesser att köpa också (Offa ojade sig över alla goda köttbitar) men jag föll för fatet. Nöjd!
Från jobbet fick vi i år ett presentkort från Delicard. Himla smidigt! Jag har redan lagt min beställning, ett vackert fat som kommer passa perfekt både i vårt kök och på altanen i sommar. Det finns diverse delikatesser att köpa också (Offa ojade sig över alla goda köttbitar) men jag föll för fatet. Nöjd!
Jag är ingen tävlande mamma
Läste detta inlägget och kände att jag ville skriva något. Jag tror nämligen att det finns folk som uppfattar det som att jag tävlar. Som att jag berättar om saker för att bevisa något, visa att jag är bättre på något sätt. (Varför jag nu skulle ha ett behov av det - jag ÄR ju bättre. Hehe. *ironi*)
Jag är helt enkelt bara en person som ser positivt på det mesta och inte riktigt förstår poängen med att fokusera på det som gått dåligt. Därmed inte sagt att jag hymlar med negativa händelser eller erfarenheter, jag försöker inte mörka att det är jobbigt för mig också ibland. Men det är liksom aldrig mitt fokus, hur jobbigt det än kan vara.
Båda mina förlossningar har varit enkla. Den senare enklare än den första. Och frågar folk mig om detta, eller det kommer upp i en diskussion, så tänker jag inte få det att låta värre än vad det var bara för att andra mår bättre av att höra att fler än de haft det jobbigt. Däremot berättar jag gladeligen om mina pojkars magproblem, hur ofta de bajsar, hur lite jag får sova osv. För det finns ju trots allt områden där det inte funkar lika bra.
Jag är helt enkelt bara en person som ser positivt på det mesta och inte riktigt förstår poängen med att fokusera på det som gått dåligt. Därmed inte sagt att jag hymlar med negativa händelser eller erfarenheter, jag försöker inte mörka att det är jobbigt för mig också ibland. Men det är liksom aldrig mitt fokus, hur jobbigt det än kan vara.
Båda mina förlossningar har varit enkla. Den senare enklare än den första. Och frågar folk mig om detta, eller det kommer upp i en diskussion, så tänker jag inte få det att låta värre än vad det var bara för att andra mår bättre av att höra att fler än de haft det jobbigt. Däremot berättar jag gladeligen om mina pojkars magproblem, hur ofta de bajsar, hur lite jag får sova osv. För det finns ju trots allt områden där det inte funkar lika bra.
Till alla er som nyss blivit eller snart kommer att bli föräldrar
Välj inte Baby Björn. Läs här varför. Det finns vettiga, ergonomiska bärselar som funkar bättre på många sätt. Eller gör som jag: välj bärsjal!
Dagens halleluja!
Och nu mår Offa bättre! Skönt. Han och Erik badar i badkaret, något Offa lovade Erik att göra så fort han mådde bättre. Erik är salig, han har saknat att kunna umgås med sin pappa!
Idag satsar jag på att:
Idag satsar jag på att:
- Baka apelsinknäck
- Slå in julklappar
- Städa
Att vara ensamstående förälder
Så känns det för mig just nu. Och jag blir lika imponerad av det perspektivet varje gång det händer. Tänk om man var ensamstående på riktigt, jag fattar inte hur folk pallar...
Offa är fortsatt sjuk. I en vecka nu har jag i princip fått ta hand om barnen helt själv. I torsdags åkte vi ju till mamma (där jag iofs fick mycket hjälp med Erik) och sen vi kom hem i lördags har Offa varit sjuk och sängliggande. Han är verkligen helt utslagen stackaren. Och efter den här natten är även jag det. Arvid somnade 22:45 och jag såg min chans och gick och lade mig. Lyckan blev kortvarig, 23:10 vaknade han och grät (snor i näsan/magont) och somnade inte om förrän 00:30. Sedan upp igen vid 04:00 och skrika i ytterligare en timma. Och nu gick jag upp kl 7 för att väcka Erik för att kunna ta honom till dagis. Puh. Jag behöver sova!
Offa är fortsatt sjuk. I en vecka nu har jag i princip fått ta hand om barnen helt själv. I torsdags åkte vi ju till mamma (där jag iofs fick mycket hjälp med Erik) och sen vi kom hem i lördags har Offa varit sjuk och sängliggande. Han är verkligen helt utslagen stackaren. Och efter den här natten är även jag det. Arvid somnade 22:45 och jag såg min chans och gick och lade mig. Lyckan blev kortvarig, 23:10 vaknade han och grät (snor i näsan/magont) och somnade inte om förrän 00:30. Sedan upp igen vid 04:00 och skrika i ytterligare en timma. Och nu gick jag upp kl 7 för att väcka Erik för att kunna ta honom till dagis. Puh. Jag behöver sova!
Känslan av att vilja boa håller i sig!
Jag och maken kom häromdagen på den briljanta idéen att göra om vårt matrum till lekrum. Vi har nämligen ett högst oanvänt matrum på bottenvåningen. Eller tja, Offa använder det - han brukar belamra det med diverse airsoftprylar, jaktsaker och verktyg. Trots att han har ett 20 kvm stort hobbyrum på övervåningen. Man kan undra vad han har i det rummet...? Nåja. Vi har ledsnat på att Eriks leksaker ligger utspridda över hela vardagsrummet, och även om man städar så är leksakerna hela tiden i blickfånget eftersom vi ser hans lekhörna från våra bästa platser i soffan.
Lösning: fixa ett lekrum! Leksakerna lär ju mångfaldigas så snart Arvid blir lite äldre, och det kommer vi inte orka med. Så när vi har städat ut julen städar vi även ut matrummet och gör om det till lekrum. Vi är fortfarande osäkra på hur vi ska göra med matsalsmöblerna - ska vi helt enkelt ställa ut matgruppen i vardagsrummet, eller ska vi låta bli att använda matgruppen helt och bara nöja oss med köksmöblerna? Jag röstar nog för att ha dem i vardagsrummet, vi kommer definitivt ha plats för det om vi flyttar bort alla Eriks grejer. Och det är rätt så trevligt ändå med en separat matdel när man har gäster (köksmöblerna kommer vi ju själva använda oss av, men vi tycker inte det är så mysigt att bjuda på middag i köket bland all disk som obönhörligen hopar sig vid en bjudning).
Så nu sitter jag här och surfar på Styleroom efter idéer till ett lekrum. Vissa idéer har jag redan, eftersom jag tänkt inreda Eriks blivande rum (där hobbyrummet nu är) med en hel del lekelement och inte bara som sovplats. Men att ha ett rum avsett bara för lek öppnar upp för flera möjligheter. Vi kommer ju även ha möjligheten att ställa dit en dagbädd (= gästsäng). Perfekt för våra långväga gäster (jo vi har såna, men de kommer aldrig hit för vi har inga bra sängplatser).
Jag surfar vidare...
Lösning: fixa ett lekrum! Leksakerna lär ju mångfaldigas så snart Arvid blir lite äldre, och det kommer vi inte orka med. Så när vi har städat ut julen städar vi även ut matrummet och gör om det till lekrum. Vi är fortfarande osäkra på hur vi ska göra med matsalsmöblerna - ska vi helt enkelt ställa ut matgruppen i vardagsrummet, eller ska vi låta bli att använda matgruppen helt och bara nöja oss med köksmöblerna? Jag röstar nog för att ha dem i vardagsrummet, vi kommer definitivt ha plats för det om vi flyttar bort alla Eriks grejer. Och det är rätt så trevligt ändå med en separat matdel när man har gäster (köksmöblerna kommer vi ju själva använda oss av, men vi tycker inte det är så mysigt att bjuda på middag i köket bland all disk som obönhörligen hopar sig vid en bjudning).
Så nu sitter jag här och surfar på Styleroom efter idéer till ett lekrum. Vissa idéer har jag redan, eftersom jag tänkt inreda Eriks blivande rum (där hobbyrummet nu är) med en hel del lekelement och inte bara som sovplats. Men att ha ett rum avsett bara för lek öppnar upp för flera möjligheter. Vi kommer ju även ha möjligheten att ställa dit en dagbädd (= gästsäng). Perfekt för våra långväga gäster (jo vi har såna, men de kommer aldrig hit för vi har inga bra sängplatser).
Jag surfar vidare...
Julhandel
Jag och Arvid har gjort stan idag. Eller A6 blev det faktiskt. Vi har köpt några av de sista julklapparna, har bara en enda julklapp kvar och den känns svår! Nu återstår bara att slå in alla julklappar jag köpt, det får jag försöka göra ikväll.
Imorgon var det egentligen tänkt att några av tjejerna från min Magbubbel-klass skulle komma på fika, men ett par av dem kunde inte och eftersom vi fortfarande leker sjukstuga här hemma så är det nog lika bra att de håller sina bebisar borta från oss! Mer tid åt julklappspyssel med andra ord.
Imorgon var det egentligen tänkt att några av tjejerna från min Magbubbel-klass skulle komma på fika, men ett par av dem kunde inte och eftersom vi fortfarande leker sjukstuga här hemma så är det nog lika bra att de håller sina bebisar borta från oss! Mer tid åt julklappspyssel med andra ord.
Mamma är bäst
Måste tillägga till tidigare inlägg om hur mamma projektleder vårt julfirande att mamma gör allt detta utan att det över huvud taget känns planerat. Det kanske lät uppstyrt när jag beskrev det, men så känns det verkligen inte. Och avviker något från "planen" så är det inga som helst problem, det finns inga regler liksom.
Ville bara säga det...
Ville bara säga det...
Julstämning
Arvid!
Jag glömde ju berätta om Arvids första leende. Fredag kväll, han hade magknip och mamma hade gått omkring och vyssjat honom ett tag. Jag hade flytt fältet och duschat en stund. När jag återvänder sitter mamma med Arvid i knäet och Erik och pappa bredvid sig. Arvid storler från öra till öra, ler med ögonen också, mot mamma som sitter och fjantar sig. Typiskt. Missade jag hans första leende.
Illojalt för övrigt att inte första leendet blev mot mig...
Illojalt för övrigt att inte första leendet blev mot mig...
Jul i min familj
Min familj är som sagt väldigt stor och "utspridd" - både geografiskt, åldersmässigt och vad gäller släktband. Vi har många ingifta, halvsyskon, ingifta barn och barnbarn. Totalt är vi 30 pers bara närmaste släkten, och vi har i princip aldrig firat julafton tillsammans allihop. Oftast brukar de som kan/vill komma på julafton, övriga joinar oss i mellandagarna så att vi får chans att träffas allihop.
Det som gör våra julfiranden (och andra tillställningar) så himla trevliga har mycket med min mamma att göra. Jag och maken kom fram till detta när vi någon gång diskuterade att det alltid är så bra stämning. Mamma lägger ner otroligt mycket arbete på förberedelser inför julen. Hon planerar för mat (och lagar den - gott blir det också!), fixar fram rätt julmusik, planerar i vilken ordning allting ska ske (glöggmingel, Kalle Anka, julklappar, julmiddag, sällskapsspel), skriver ut häften med snapsvisor på jultemat (med någon ny snapsvisa varje år) och köper ett nytt sällskapsspel varje år som vi provspelar efter maten.
Vi andra behöver liksom bara hänga på och vara glada, så blir dagen perfekt. Mamma är såklart helt utsketen efteråt, men hon är glad och nöjd och trivs med upplägget. Hade jag haft råd så hade jag bjudit henne på en spa-weekend som tack, för hon behöver verkligen vila upp sig efter jul.
Tack kära mamma för allt du gör!
Det som gör våra julfiranden (och andra tillställningar) så himla trevliga har mycket med min mamma att göra. Jag och maken kom fram till detta när vi någon gång diskuterade att det alltid är så bra stämning. Mamma lägger ner otroligt mycket arbete på förberedelser inför julen. Hon planerar för mat (och lagar den - gott blir det också!), fixar fram rätt julmusik, planerar i vilken ordning allting ska ske (glöggmingel, Kalle Anka, julklappar, julmiddag, sällskapsspel), skriver ut häften med snapsvisor på jultemat (med någon ny snapsvisa varje år) och köper ett nytt sällskapsspel varje år som vi provspelar efter maten.
Vi andra behöver liksom bara hänga på och vara glada, så blir dagen perfekt. Mamma är såklart helt utsketen efteråt, men hon är glad och nöjd och trivs med upplägget. Hade jag haft råd så hade jag bjudit henne på en spa-weekend som tack, för hon behöver verkligen vila upp sig efter jul.
Tack kära mamma för allt du gör!
Om barns självkänsla
Jag följer ju Lady Dahmers blogg, och eftersom hennes åsikter låter så fruktansvärt vettiga och logiska i mina öron så har jag nu börjat läsa igenom bloggen bakifrån - från det allra första inlägget. Idag snubblade jag över det här inlägget, där hon (för jag vet inte vilken gång i ordningen) pratar om att inte ge barn komplimanger för deras utseende eller prestationer. Jag har läst flera liknande inlägg av henne och även om jag tyckt mig förstå lite av hennes poäng så har jag tyckt det känts överdrivet. Men nu läste jag igenom kommentarerna på detta inlägget och där förklarade hon tydligare:
"Barn behöver inte höra att de är söta för att få bra självkänsla. Det är faktiskt helt tvärtom. Självkänsla är beroende av att barnet känner att de duger precis som de är. Inte för att de är söta, duktiga eller vad det nu må vara.
Får de höra för ofta att de är söta eller duktiga så kommer deras själkänsla bli beroende av att ANDRA MÄNNISKOR värderar dem högt. Och det funkar inte; självkänsla kommer inifrån.
Barn behöver bli SEDDA, bekräftade. Inte få komplimanger."
Riktigt så har jag aldrig riktigt sett på det, och nu förstår jag till hundra procent. Jag ska verkligen göra mitt yttersta för att sluta ge barn komplimanger på det sättet - både mina och andras!
Jag följer ju Lady Dahmers blogg, och eftersom hennes åsikter låter så fruktansvärt vettiga och logiska i mina öron så har jag nu börjat läsa igenom bloggen bakifrån - från det allra första inlägget. Idag snubblade jag över det här inlägget, där hon (för jag vet inte vilken gång i ordningen) pratar om att inte ge barn komplimanger för deras utseende eller prestationer. Jag har läst flera liknande inlägg av henne och även om jag tyckt mig förstå lite av hennes poäng så har jag tyckt det känts överdrivet. Men nu läste jag igenom kommentarerna på detta inlägget och där förklarade hon tydligare:
"Barn behöver inte höra att de är söta för att få bra självkänsla. Det är faktiskt helt tvärtom. Självkänsla är beroende av att barnet känner att de duger precis som de är. Inte för att de är söta, duktiga eller vad det nu må vara.
Får de höra för ofta att de är söta eller duktiga så kommer deras själkänsla bli beroende av att ANDRA MÄNNISKOR värderar dem högt. Och det funkar inte; självkänsla kommer inifrån.
Barn behöver bli SEDDA, bekräftade. Inte få komplimanger."
Riktigt så har jag aldrig riktigt sett på det, och nu förstår jag till hundra procent. Jag ska verkligen göra mitt yttersta för att sluta ge barn komplimanger på det sättet - både mina och andras!
"Barn behöver inte höra att de är söta för att få bra självkänsla. Det är faktiskt helt tvärtom. Självkänsla är beroende av att barnet känner att de duger precis som de är. Inte för att de är söta, duktiga eller vad det nu må vara.
Får de höra för ofta att de är söta eller duktiga så kommer deras själkänsla bli beroende av att ANDRA MÄNNISKOR värderar dem högt. Och det funkar inte; självkänsla kommer inifrån.
Barn behöver bli SEDDA, bekräftade. Inte få komplimanger."
Riktigt så har jag aldrig riktigt sett på det, och nu förstår jag till hundra procent. Jag ska verkligen göra mitt yttersta för att sluta ge barn komplimanger på det sättet - både mina och andras!
Det är tanken som räknas
Berättade jag förresten om utfallet efter julbaket vi hade för ett par veckor sedan? Jag gjorde skumtomtefudge, lingonkola och vit ischoklad. Ischokladen blev faktiskt riktigt god. Även fudgen och kolan blev goda. Jag ställde ut dem på trappen för att stelna och tog sedan in dem i kylskåpet för att jag inte ville låta dem stå ute över natten. Nästa morgon hade fudgen flutit ut över hela kylskåpet och kolan hade format sig efter de mjölkpaket och annat jag ställt den på. Ja, för jag hade lyft in fudge och kola i kylskåpet utan formarna - bara med bakplåtspapper under. Det var ett misstag. Å andra sidan hade de ju smält lika mycket ändå. Men förödelsen hade blivit mindre omfattande...
Till mitt försvar: det är faktiskt svårt att se när rosa och röda bakverk är färdiga, när man är van vid knäck som mörknar något strax innan den klarar kulprov!
Till mitt försvar: det är faktiskt svårt att se när rosa och röda bakverk är färdiga, när man är van vid knäck som mörknar något strax innan den klarar kulprov!
Dagens ambitioner
Offa är just nu och jagar med sin pappa, men kommer nog hem när som helst igen. Jag har lyckats vila rätt så mycket på förmiddagen. Erik har kollat på Laban och byggt med duplo, Arvid har sovit med paus för amning. Och nu snöar det. Idag skulle jag vilja:
- Städa.
- Skriva julklappsinköpslista.
- Åka ut och köpa de sista julklapparna.
- Pynta granen (eventuellt överlåts detta åt Offa och Erik).
Men än så länge rosslar vi vidare. Arvid snörvlar, Erik och jag är täta i näsan och är hesa. Offa låter konstant bakfull på rösten, men det beror mest på att han också är sjuk (även om han faktiskt var bakfull igår, efter fredagens julfest).
Flykt undan verkligheten
Eller snarare till verkligheten kanske.
I torsdags efter luciatåget på dagis tog jag med mig barnen hem till mamma och pappa. Och att ha ensamt ansvar (nåja, med stor hjälp från mina föräldrar i och för sig) för två barn i ett par dagar är fasen ingen picknick.
Arvid kände sig nog inte riktigt hemma och var väldigt svår att lägga ifrån sig, ville helst ligga klistrad på mig eller mamma hela tiden och sova. Erik i sin tur ville inte sova i resesängen ("det finns spöken här mamma") och fick därför dela säng med mig och Arvid. Och eftersom Arvid vaknar varannan timma för att äta, och lyckas skrika under blöjbyten m.m., så sov ju inte Erik särskilt bra. Och därmed hade vi en rätt så grinig Erik om dagarna...
Nåja. Jag lyckades fixa julkort och skicka iväg i alla fall!
I torsdags efter luciatåget på dagis tog jag med mig barnen hem till mamma och pappa. Och att ha ensamt ansvar (nåja, med stor hjälp från mina föräldrar i och för sig) för två barn i ett par dagar är fasen ingen picknick.
Arvid kände sig nog inte riktigt hemma och var väldigt svår att lägga ifrån sig, ville helst ligga klistrad på mig eller mamma hela tiden och sova. Erik i sin tur ville inte sova i resesängen ("det finns spöken här mamma") och fick därför dela säng med mig och Arvid. Och eftersom Arvid vaknar varannan timma för att äta, och lyckas skrika under blöjbyten m.m., så sov ju inte Erik särskilt bra. Och därmed hade vi en rätt så grinig Erik om dagarna...
Nåja. Jag lyckades fixa julkort och skicka iväg i alla fall!
Arvid är en liten spädgris!
Rund och trind. Dagens BVC-besök resulterade i:
5060 g och 56 cm god bebis.
Han har med andra ord passerat Eriks både födelsevikt och -längd. Heja!
5060 g och 56 cm god bebis.
Han har med andra ord passerat Eriks både födelsevikt och -längd. Heja!
Min man är fantastisk på så många sätt
Ju mer jag läser om mansrollen (t.ex. här och här) (av någon anledning har många såna här texter dykt upp på sistone i mitt liv, både på bloggar och i veckotidningar) desto mer nöjd blir jag med mitt val av man. Offa är, i det avseendet, så väldigt olik andra män jag träffat och känt. Han är många gånger mycket bättre än jag på att prata om sina känslor, på att våga stå för dem, på att visa sig sårbar. Han upplevs som en "mjuk" man och jag tror att han genom sitt beteende lär våra söner att man får gråta, man får vara sårbar, man får be om hjälp. Kort sagt, man får bryta könsrollen. Även som man.
Duk-tricket
Erik har haft bakslag i sin trotsighet idag och varit värre än någonsin. Nyss lyckades han utföra duk-tricket på Arvid som låg på ett täcke i babysittern. Både täcket som låg under Arvid och filten som låg över Arvid lyckades han dra till sig, utan att Arvid for i golvet och utan att Arvid vaknade. Ett smärre mirakel.
Duk-tricket.
Duk-tricket.
Amningstrubbel
Det var likadant förra gången. När mjölken rinner till kommer det så himla, himla mycket. Arvid är bättre på att hinna med än Erik, men likväl händer det att han släpper för att hämta andan och hosta lite. Och då sprutar det givetvis åt alla håll.
Ett annat problem är att när det rinner till så kommer det lika mycket ur båda brösten. Jag måste ha en mjölkuppsamlare vid ena bröstet, som blir till bredden full efter att Arvid är klar med första. Då är tack och lov första bröstet verkligen tömt, så mjölkuppsamlaren behövs inte när han byter sida. Använder jag inte mjölkuppsamlare så blir amningsinlägget precis dyngsurt.
På natten är det svårt att använda uppsamlaren eftersom jag liggammar (då rinner liksom mjölken ut ur uppsamlaren), så då får jag klara mig med amningsinlägg. Problemet är ju att jag oftast inte orkar gå upp och byta inlägget mitt i natten, så framåt morgonen är det veeerkligen dyngsurt och ofta har det läckt igenom till bh eller linne. Får med andra ord sova på en handduk.
Handduken är ju även bra när Arvid släpper taget och mjölken sprutar ut, alternativt om han kräks eller bajsar så det läcker.
Jag förstår inte varför folk tror att det är mysigt att ha spädbarn.
Ett annat problem är att när det rinner till så kommer det lika mycket ur båda brösten. Jag måste ha en mjölkuppsamlare vid ena bröstet, som blir till bredden full efter att Arvid är klar med första. Då är tack och lov första bröstet verkligen tömt, så mjölkuppsamlaren behövs inte när han byter sida. Använder jag inte mjölkuppsamlare så blir amningsinlägget precis dyngsurt.
På natten är det svårt att använda uppsamlaren eftersom jag liggammar (då rinner liksom mjölken ut ur uppsamlaren), så då får jag klara mig med amningsinlägg. Problemet är ju att jag oftast inte orkar gå upp och byta inlägget mitt i natten, så framåt morgonen är det veeerkligen dyngsurt och ofta har det läckt igenom till bh eller linne. Får med andra ord sova på en handduk.
Handduken är ju även bra när Arvid släpper taget och mjölken sprutar ut, alternativt om han kräks eller bajsar så det läcker.
Jag förstår inte varför folk tror att det är mysigt att ha spädbarn.
Saker jag redan nu stör mig på - och inte lär det bli bättre...
- Erik har börjat bete sig som en fumlig tonåring vars kropp vuxit lite snabbare än han hunnit med. Han snubblar, trillar, tappar saker och är allmänt klantig. Lite annoying.
- Erik verkar ha ärvt sin pappas förvirring och sinne för oordning. Han lägger ifrån sig saker och glömmer var de är. Han ser inte saker som är precis framför ögonen på honom. Nyss frågade han efter ett gosedjur, som låg intill hans huvud! Kan man lära barn att bli bättre på sånt här, så jag slipper störa mig på både honom och Offa?
- Erik är dålig på att lyssna. Han ställer en fråga men lyssnar inte på svaret, vilket innebär att han frågar samma sak flera gånger innan svaret registreras i hans huvud.
Jag hoppas verkligen att de här sakerna har med Eriks ålder och utveckling att göra, han kanske lägger energi på viktigare saker just nu? För jag kommer ju bli galen om det fortsätter såhär!
Världens längsta sovmorgon*!
Erik vaknade inte förrän 9:15 idag. Det var ju jätteskönt! Själv vaknade jag 8:00 för att amma Arvid och satte då på ett inspelat Biggest loser från igår och tänkte att snart vakna Erik också. Arvid somnade snabbt om efter en rap så jag fick en hel timma för mig själv då jag kunde äta frukost i lugn och ro. Hann även med en omgång plankan faktiskt! Känner mig duktig.
* Ja, sen Erik kom till världen alltså. Förr i tiden kunde jag lätt sova till 12 om jag var ledig. Den tiden är förbi.
* Ja, sen Erik kom till världen alltså. Förr i tiden kunde jag lätt sova till 12 om jag var ledig. Den tiden är förbi.
Arvid - tre veckor
Idag fyller alltså Arvid tre veckor gammal. Han kan:
- Amma väldigt bra.
- Bajsa stora mängder.
- Kräkas på sin mamma.
- Låta som en sladdande bil när han sover.
- Både vara vaken och somna i en bärsjal.
- Läggas vaken i babysittern och ligga och titta en stund innan han tyst somnar.
- Hålla sitt huvud stadigt i några sekunder åt gången.
- Hålla ögonkontakt en längre stund.
- Visa tecken på att försöka le.
- Amma väldigt bra.
- Bajsa stora mängder.
- Kräkas på sin mamma.
- Låta som en sladdande bil när han sover.
- Både vara vaken och somna i en bärsjal.
- Läggas vaken i babysittern och ligga och titta en stund innan han tyst somnar.
- Hålla sitt huvud stadigt i några sekunder åt gången.
- Hålla ögonkontakt en längre stund.
- Visa tecken på att försöka le.
När en mycket liten pojke försöker vara stor...
... då kan det hända att föräldrarna rycks upp ur sin kvällsdvala av barnskrik och skvalande vatten från badrummet. Två föräldrar med samma tanke: Barnet har bränt sig på vattnet! Båda föräldrarna rusar in i badrummet och hittar sin äldsta son naken i en stängd duschkabin med vattnet på högsta tryck. Händerna håller han värjande ovanför sitt huvud, som om det iskalla vattnet inte kan leta sig ner mellan hans fingrar. Blöjan ligger prydligt utanför duschkabinen. Barnet skriker i panik.
Vad han försökte göra? Tvätta händer och mun efter maten.
Vad han försökte göra? Tvätta händer och mun efter maten.
Bästa vännens födelsedag!
Lilla Shirin fyller år idag. Stort grattis älskade vän!
Vi har känt varandra sen gymnasiet, men gick egentligen på samma högstadium också. Fast då kände vi inte varandra. På gymnasiet blev vi snabbt bästa kompisar. Ganska direkt började hon fråga mig djupa, tunga saker om livet och det var liksom svårt att värja sig. Hon är svår att inte tycka om!
Vi har många härliga minnen tillsammans. Särskilt kommer jag ihåg sommaren innan jag träffade Offa. Då var vi båda singlar och spenderade varje ledig stund tillsammans. Då kom vi varandra ännu närmare och hade verkligen hur kul som helst tillsammans. Vi har fortfarande inte åkt på den där charterresan vi pratat om, men så fort Offa känner sig redo att ha båda barnen helt själv i en vecka så drar vi!
Jag älskar dig plutten!
Vi har känt varandra sen gymnasiet, men gick egentligen på samma högstadium också. Fast då kände vi inte varandra. På gymnasiet blev vi snabbt bästa kompisar. Ganska direkt började hon fråga mig djupa, tunga saker om livet och det var liksom svårt att värja sig. Hon är svår att inte tycka om!
Vi har många härliga minnen tillsammans. Särskilt kommer jag ihåg sommaren innan jag träffade Offa. Då var vi båda singlar och spenderade varje ledig stund tillsammans. Då kom vi varandra ännu närmare och hade verkligen hur kul som helst tillsammans. Vi har fortfarande inte åkt på den där charterresan vi pratat om, men så fort Offa känner sig redo att ha båda barnen helt själv i en vecka så drar vi!
Jag älskar dig plutten!
Jag beundrar min mamma
Ju mer jag lär mig om genus, barnuppfostran och jämställdhet desto mer inser jag hur otroligt smart min mamma är. Hon har i hela mitt liv och under hela min uppväxt varit väldigt noga med de här sakerna, och saker jag läser om nu - smarta tips om hur man bemöter sina barn t.ex. - märker jag är saker som hon alltid gjort.
Jag läste till exempel det här blogginlägget idag, och min mamma är jätteduktig på att bemöta barn och andra vuxna på just det här sättet. För att jag skulle börja bemöta Erik på detta sättet så behöver jag aktivt tänka på det ett tag, innan det sitter i ryggmärgen. Jag vet inte om mamma har sådana här talanger medfött eller om det är inlärt beteende även för henne. Men hon har lyckats i alla fall. Hon är en otroligt bra lyssnare!
Jag läste till exempel det här blogginlägget idag, och min mamma är jätteduktig på att bemöta barn och andra vuxna på just det här sättet. För att jag skulle börja bemöta Erik på detta sättet så behöver jag aktivt tänka på det ett tag, innan det sitter i ryggmärgen. Jag vet inte om mamma har sådana här talanger medfött eller om det är inlärt beteende även för henne. Men hon har lyckats i alla fall. Hon är en otroligt bra lyssnare!
Utan Lucia - ingen julstämning!
Det absolut värsta med att vi var sjuka igår är att jag idag missade jobbets luciafirande. Jag hade tänkt vara uppe med tuppen och gå till jobbet med Arvid kl 7 för att kolla på luciatåget, och sedan visa upp Arvid på min avdelning. Men det fick jag tyvärr ställa in. Riktigt trist. På torsdag är det luciatåg på dagis, jag hoppas för allt i världen att vi kan gå på det annars är julen i princip förlorad.
Magsjukan över *ta i trä*
Erik kräktes sent igår kväll i sin säng. Offa tog hand om städningen - golv, säng, sängkläder, gosedjur. Jag tog hand om barnet - dusch och gos. Senare kräktes han i soffan, men sen fick han gå och lägga sig igen och sov bra resten av natten. Och idag är han mirakulöst nog som vanligt igen. Det är det bästa med Erik, han är aldrig sjuk särskilt länge och blir sällan särskilt påverkad. Har han feber t.ex. så är han inte gnällig, bara lite tröttare än vanligt.
Jag har lyckats låta bli att kräkas, har klarat mig med illamående. Imorse vaknade jag med feber och kände mig alldeles vimmelkantig innan jag ens lämnat sängen. Ett par alvedon och ipren så mår jag bättre. Hoppas det inte blir värre nu!
Offa är hemma och vab:ar Erik idag, för att avlasta mig som ju också är sjuk. Skönt.
Jag har lyckats låta bli att kräkas, har klarat mig med illamående. Imorse vaknade jag med feber och kände mig alldeles vimmelkantig innan jag ens lämnat sängen. Ett par alvedon och ipren så mår jag bättre. Hoppas det inte blir värre nu!
Offa är hemma och vab:ar Erik idag, för att avlasta mig som ju också är sjuk. Skönt.
"Jag ville bara trösta honom!"
Jag är i köket, plockar disk ur och i maskinen. Erik sitter i soffan och tittar på Barbapapa. Arvid sover, men vaknar och börjar gråta.
- Mamma han är ledsen nu!
- Ja jag hör det, jag kommer alldeles strax.
Sekunder senare hör jag något ljud som får mig att undra vad Erik gör. När jag tittar ut i vardagsrummet ser jag Erik nästan gå på knäna av tyngden, i sina armar bär han Arvid. En hand under ryggen och en under benen, huvudet hänger och ungen skriker. Panik från min sida, rusar fram och räddar barnet från bruten rygg eller nåt. Vill ju inte skuldbelägga Erik eller skrämma honom, inte heller skälla på honom - han ville ju bara väl. Men Erik märker min panik och blir ledsen och orolig.
- Det är ingen fara Erik, det gick ju bra. Men bara mamma och pappa får bära Arvid, för man måste vara så försiktigt med huvudet vet du.
- Mmm.
- Men det är ingen fara, du ville ju bara vara snäll.
- Jaa, jag ville ju bara trösta honom!
Sötaste plutten. Och nu ligger han magsjuk i vår säng med en flaska välling. Hoppas han inte kräks i sängen bara...
- Mamma han är ledsen nu!
- Ja jag hör det, jag kommer alldeles strax.
Sekunder senare hör jag något ljud som får mig att undra vad Erik gör. När jag tittar ut i vardagsrummet ser jag Erik nästan gå på knäna av tyngden, i sina armar bär han Arvid. En hand under ryggen och en under benen, huvudet hänger och ungen skriker. Panik från min sida, rusar fram och räddar barnet från bruten rygg eller nåt. Vill ju inte skuldbelägga Erik eller skrämma honom, inte heller skälla på honom - han ville ju bara väl. Men Erik märker min panik och blir ledsen och orolig.
- Det är ingen fara Erik, det gick ju bra. Men bara mamma och pappa får bära Arvid, för man måste vara så försiktigt med huvudet vet du.
- Mmm.
- Men det är ingen fara, du ville ju bara vara snäll.
- Jaa, jag ville ju bara trösta honom!
Sötaste plutten. Och nu ligger han magsjuk i vår säng med en flaska välling. Hoppas han inte kräks i sängen bara...
Trötta dagar...
Vi har sovit fruktansvärt dåligt ett par nätter. Jag har tagit varje tillfälle till vila (dvs sitta ner i soffan och blunda när Arvid sover). Stackars Erik har nog haft väldigt tråkigt idag. Men imorgon är det dags för dagis igen, så då får han leka av sig lite i alla fall!
I helgen var vi på lillkusins ettårskalas och därefter glöggfest hos ett par kompisar. Arvid gjorde storentré och kräktes ner sig själv och mig så fort vi kom till glöggfesten. Som tur var kunde jag låna lite kläder av värdinnan, fast hon är ca 20 cm kortare än jag så det såg kanske lite tokigt ut...
I helgen var vi på lillkusins ettårskalas och därefter glöggfest hos ett par kompisar. Arvid gjorde storentré och kräktes ner sig själv och mig så fort vi kom till glöggfesten. Som tur var kunde jag låna lite kläder av värdinnan, fast hon är ca 20 cm kortare än jag så det såg kanske lite tokigt ut...
Ska jag ta det som en komplimang eller?
Kommentar från maken alldeles nyss:
- Du BORDE ju vara fet.
Apropå min bristande karaktär vad gäller nyttigt leverne...
- Du BORDE ju vara fet.
Apropå min bristande karaktär vad gäller nyttigt leverne...
Dag 14 – Dåliga vanor och laster
First and foremost: nagelbitande. Idiotiskt dålig vana som jag inte tycks kunna förmå mig att sluta med. Stopp-och-väx, nagellack, hot från Offa - ingenting fungerar. Suck.
En annan dålig vana (enligt Offa) är att jag är dålig på att tömma soporna i tid. Det tenderar att bli sopberg. T.o.m. prästen som vigde oss nämnde detta i sitt vigseltal... Jag jobbar på att skärpa mig! *nickar*
Laster har jag många. De främsta involverar ostbågar, chips, godis och annat inte-så-bra-för-tänder-eller-kropp-men-ack-så-gott-saker.
En annan dålig vana (enligt Offa) är att jag är dålig på att tömma soporna i tid. Det tenderar att bli sopberg. T.o.m. prästen som vigde oss nämnde detta i sitt vigseltal... Jag jobbar på att skärpa mig! *nickar*
Laster har jag många. De främsta involverar ostbågar, chips, godis och annat inte-så-bra-för-tänder-eller-kropp-men-ack-så-gott-saker.
Jag är en redig spanjor - tar det med en nypa salt!
Det här med att salta på den färdiga maten. Eller ta ketchup för den delen. För några veckor sedan blev Offa arg för att jag tog ketchup på den spaghetti och köttfärssås han lagat. Han tog det som en förolämpning. "Ska du inte ens smaka först?!" Och det kanske han har rätt i.
Å andra sidan, är det inte en större förolämpning om jag saltar eller tar ketchup efter att först ha smakat? Betyder inte det då att hans mat faktiskt behövde förbättras? Om jag vet med mig att jag gillar mat som är lite saltare än normalt, eller att jag föredrar ketchup till min köttfärssås, är det inte då vänligare att ta det först - just för att inte förolämpa kockens färdigheter? Så gör man i Spanien i varje fall.
Makes more sense if you ask me.
Å andra sidan, är det inte en större förolämpning om jag saltar eller tar ketchup efter att först ha smakat? Betyder inte det då att hans mat faktiskt behövde förbättras? Om jag vet med mig att jag gillar mat som är lite saltare än normalt, eller att jag föredrar ketchup till min köttfärssås, är det inte då vänligare att ta det först - just för att inte förolämpa kockens färdigheter? Så gör man i Spanien i varje fall.
Makes more sense if you ask me.
Ibland känner man bara igen sig så väl!
Läser en intervju med Lady Dahmer. När hon beskriver sin självbild skulle jag kunna kopiera hennes exakta ord och klistra in dem på mig själv. Så då gör jag det:
"Jag har nog ganska höga tankar om mig själv bakom min osäkerhet. Det brukar vara tvärtom men jag upplever mig själv nästan som ett missförstått geni liksom. Jag tycker själv att jag är fantastisk på alla sätt och vis men blir osäker då jag ofta utgår från att andra inte fattat att jag är det (...)."
Annelie i ett nötskal.
"Jag har nog ganska höga tankar om mig själv bakom min osäkerhet. Det brukar vara tvärtom men jag upplever mig själv nästan som ett missförstått geni liksom. Jag tycker själv att jag är fantastisk på alla sätt och vis men blir osäker då jag ofta utgår från att andra inte fattat att jag är det (...)."
Annelie i ett nötskal.
Dag 13 – En vanlig lördag hemma hos mig
Före barn
12:00 - Vakna och kanske äta frukost
13:00 - Slappa framför TV:n / surfa
15:00 - Avbrott för en nyttig god lunch
20:00 - Avbrott för middag (hämtmat)
12:00 - Vakna och kanske äta frukost
13:00 - Slappa framför TV:n / surfa
15:00 - Avbrott för en nyttig god lunch
20:00 - Avbrott för middag (hämtmat)
24:00 - Somna
Efter ett barn
07:00 - Vakna och äta frukost
07:30 - TV-tittande
Efter ett barn
07:00 - Vakna och äta frukost
07:30 - TV-tittande
09:30 - Mellanmål
10:00 - Legolekande
10:00 - Legolekande
12:00 - Lunch
13:00 - Eventuellt lite vila, annars bokläsande
15:00 - Mellanmål
15:30 - Någon slags aktivitet
17:30 - Middag
18:30 - Göra välling
19:00 - Läggdags för Erik
19:30 - Egentid (= slappa framför TV:n / surfa)
21:30 - Somna
Efter två barn
03:00 - Amma
06:00 - Amma
07:00 - Vakna och äta frukost
09:00 - Amma
09:30 - Mellanmål
12:00 - Lunch och amma
15:00 - Mellanmål och amma
17:30 - Middag
18:00 - Amma
18:30 - Göra välling
19:00 - Läggdags för Erik
19:30 - Egentid
20:00 - Amma
21:00 - Egentid (= filmkväll med Offa)
22:30 - Amma
23:30 - Somna
15:00 - Mellanmål
15:30 - Någon slags aktivitet
17:30 - Middag
18:30 - Göra välling
19:00 - Läggdags för Erik
19:30 - Egentid (= slappa framför TV:n / surfa)
21:30 - Somna
Efter två barn
03:00 - Amma
06:00 - Amma
07:00 - Vakna och äta frukost
09:00 - Amma
09:30 - Mellanmål
12:00 - Lunch och amma
15:00 - Mellanmål och amma
17:30 - Middag
18:00 - Amma
18:30 - Göra välling
19:00 - Läggdags för Erik
19:30 - Egentid
20:00 - Amma
21:00 - Egentid (= filmkväll med Offa)
22:30 - Amma
23:30 - Somna
Dag 12 – 10 saker du inte vet om mig
Det här är ju ofantligt svårt. Det beror ju helt på vem du är och vad jag har valt att berätta för just dig! Men här kommer några mer eller mindre intressanta saker om mig:
- Mina mellannamn är Linda Sofia.
- Jag är väldigt intresserad av namn.
- Jag hade aldrig kunnat flytta till Jönköping om det inte vore för Vättern.
- Jag trivs inte i Skånas öppna platta landskap.
- Jag känner en särskild dragning till hedendom.
- Min favoritsymbol är ankh.
- När jag var i tonåren ville jag gå med i UNF.
- Min första fylla inträffade när jag var 21 år.
- Jag tog inte körkort förrän jag var 24.
- Både jag och min man bytte efternamn när vi gifte oss.
På byxfronten
Det går framåt! Samma byxor som jag förra måndagen kunde dra upp över lår och rumpa, men inte knäppa ordentligt, kan jag idag sätta på mig OCH dra upp dragkedjan OCH knäppa knappen på. Tjoho! Visst, degmagen hänger över kanten som en översvälld muffin - men man får inte vara kräsen!
Nästa vecka börjar jag så smått träna igen. Plankan står på schemat, jag ska följa Olga Rönnbergs program för nyförlösta mammor.
Nästa vecka börjar jag så smått träna igen. Plankan står på schemat, jag ska följa Olga Rönnbergs program för nyförlösta mammor.
Att utöva grupptryck på barn
Hur ofta händer det att man gör det egentligen?
- Oliver har ju på sig sina vantar, det behöver du också ha.
Detta sa jag senast igår till Erik. Han är i sin värsta trotsperiod just nu och tyvärr är det alldeles för lätt att använda sig av grupptrycksmentaliteten för att få honom att gå med på saker som han säger blankt nej till. Och varje gång jag gör det så ångrar jag mig och tycker det känns helt åt helvete fel. Hur ska jag kunna lära honom att lita på sig själv och sina egna beslut och val i livet, att säga nej till grupptryck i tonåren när det gäller droger, tobak och alkohol, om jag nu uppmuntrar honom att göra som alla andra?
Lady Dahmer har skrivit kloka ord på ämnet här.
- Oliver har ju på sig sina vantar, det behöver du också ha.
Detta sa jag senast igår till Erik. Han är i sin värsta trotsperiod just nu och tyvärr är det alldeles för lätt att använda sig av grupptrycksmentaliteten för att få honom att gå med på saker som han säger blankt nej till. Och varje gång jag gör det så ångrar jag mig och tycker det känns helt åt helvete fel. Hur ska jag kunna lära honom att lita på sig själv och sina egna beslut och val i livet, att säga nej till grupptryck i tonåren när det gäller droger, tobak och alkohol, om jag nu uppmuntrar honom att göra som alla andra?
Lady Dahmer har skrivit kloka ord på ämnet här.
Menskopp!
Audhumble skriver om mens, hur laddat och skamfyllt det kan kännas, och om menskopp - lösningen på problemet.
Min första mens fick jag en dag i sjätte klass. Efter varje avslutad skoldag brukade fröken låta oss städa våra bänkar och sedan sätta oss på bänklocket när vi var klara. När alla var klara började hon ställa frågor till oss och när man svarat rätt fick man gå. Den här dagen var jag snabbt klar med min städning och satte mig då på bänken. Kom sedan på att jag behövde fixa en sak till, och när jag lämnade bänklocket såg jag en stor blodfläck över hela locket. Jag förstod med en gång att jag fått mens. Med min tygväska torkade jag knapphändigt upp fläcken och skyndade in på toa för att knöla ner papper i trosorna.
Några månader senare fick min bästa kompis mens. Jag, som då hade blivit en van användare av bindor, följde med henne till affären för att köpa hennes första paket bindor. Och hon tyckte det var jättepinsamt. Flera gånger gick vi förbi hyllan med bindor utan att hon ville stanna. Istället försökte hon snegla på de olika sorterna. Tillslut hade hon lyckats bestämma sig för vilka hon ville köpa, och rafsade åt sig paketet. Vi skyndade mot kassan och precis när vi svänger runt ett hörn krockar vi nästan med ett butiksbiträde, en medelålders surkärring. Min kompis reagerar i panik och slänger bindpaketet i ett skoställ och skyndar iväg. Biträdet skyndar efter och tar oss båda hårt i armen - hon trodde vi var på väg att snatta! Så hon eskorterade oss till kassan där vi under hennes uppsikt fick betala ordentligt för bindorna. Vilket vi givetvis tänkt göra ändå!
Jag har, trots dessa första trauman, aldrig tyckt att mens är särskilt dramatiskt eller något att skämmas över. Jag har aldrig tyckt det är pinsamt att gå in på toa med min handväska för att byta binda eller tampong. Jag har aldrig tyckt det är pinsamt att behöva ta med sig en binda hoprullad med toapapper för att slänga i papperskorgen i köket hos folk som envisas med att inte ha någon papperskorg på toaletten.
Däremot har jag aldrig trivts med varken bindor eller tamponger. Vad jag än använder så kliar det och blir jävligt. Tills jag upptäckte menskoppen! Jag hade hört talas om den tidigare och bara tyckt att det lät kladdigt och "messy". Men ack så fel jag hade. Fördelar:
I love my menskopp!
Och vad jag älskar ännu mer är att jag förhoppningsvis inte kommer ha mens på ett jävla tag än. För även om menskopp är det bästa, så är det ännu bättre att helt slippa det!
Min första mens fick jag en dag i sjätte klass. Efter varje avslutad skoldag brukade fröken låta oss städa våra bänkar och sedan sätta oss på bänklocket när vi var klara. När alla var klara började hon ställa frågor till oss och när man svarat rätt fick man gå. Den här dagen var jag snabbt klar med min städning och satte mig då på bänken. Kom sedan på att jag behövde fixa en sak till, och när jag lämnade bänklocket såg jag en stor blodfläck över hela locket. Jag förstod med en gång att jag fått mens. Med min tygväska torkade jag knapphändigt upp fläcken och skyndade in på toa för att knöla ner papper i trosorna.
Några månader senare fick min bästa kompis mens. Jag, som då hade blivit en van användare av bindor, följde med henne till affären för att köpa hennes första paket bindor. Och hon tyckte det var jättepinsamt. Flera gånger gick vi förbi hyllan med bindor utan att hon ville stanna. Istället försökte hon snegla på de olika sorterna. Tillslut hade hon lyckats bestämma sig för vilka hon ville köpa, och rafsade åt sig paketet. Vi skyndade mot kassan och precis när vi svänger runt ett hörn krockar vi nästan med ett butiksbiträde, en medelålders surkärring. Min kompis reagerar i panik och slänger bindpaketet i ett skoställ och skyndar iväg. Biträdet skyndar efter och tar oss båda hårt i armen - hon trodde vi var på väg att snatta! Så hon eskorterade oss till kassan där vi under hennes uppsikt fick betala ordentligt för bindorna. Vilket vi givetvis tänkt göra ändå!
Jag har, trots dessa första trauman, aldrig tyckt att mens är särskilt dramatiskt eller något att skämmas över. Jag har aldrig tyckt det är pinsamt att gå in på toa med min handväska för att byta binda eller tampong. Jag har aldrig tyckt det är pinsamt att behöva ta med sig en binda hoprullad med toapapper för att slänga i papperskorgen i köket hos folk som envisas med att inte ha någon papperskorg på toaletten.
Däremot har jag aldrig trivts med varken bindor eller tamponger. Vad jag än använder så kliar det och blir jävligt. Tills jag upptäckte menskoppen! Jag hade hört talas om den tidigare och bara tyckt att det lät kladdigt och "messy". Men ack så fel jag hade. Fördelar:
- Luktfritt
- Kladdfritt
- Miljövänligt
- Bakteriefritt
- Billigt
I love my menskopp!
Och vad jag älskar ännu mer är att jag förhoppningsvis inte kommer ha mens på ett jävla tag än. För även om menskopp är det bästa, så är det ännu bättre att helt slippa det!
Försök till familjeporträtt...
Jag när en tjockis vid min barm!
Arvids första BVC-besök. +695 g på en vecka. Allt över 150 g per vecka räknas som bra tydligen. Oops!
Ännu en sak jag lärt mig...
Läs ordentligt det du har skrivit ner. Då kan du undvika att åka till BVC medan din BVC-sköterska står utanför din dörr där hemma...
(Anteckning i kalendern som jag läste igår kväll: "10:15, hembesök BVC." Jag är inte alls bitter...)
(Anteckning i kalendern som jag läste igår kväll: "10:15, hembesök BVC." Jag är inte alls bitter...)
När man sover gott.
När man sover gott.
Saker jag lärt mig idag
1. Vanliga byxor sitter inte uppe efter en förlossningen eftersom man inte har några höfter, bara en påse degig hud på magen.
2. Lyssna ordentligt på vad folk säger och skriv upp det som är viktigt, annars riskerar du att åka till BVC med två barn medan BVC-sköterskan knackar på din dörr där hemma...
3. Arvid kan i sömnen låta som en sladdande bil, knarrande dörr och kraxande sjöfågel.
2. Lyssna ordentligt på vad folk säger och skriv upp det som är viktigt, annars riskerar du att åka till BVC med två barn medan BVC-sköterskan knackar på din dörr där hemma...
3. Arvid kan i sömnen låta som en sladdande bil, knarrande dörr och kraxande sjöfågel.
Dag 11 – Mina syskon
Thomas - deltidsbrandman, tvåbarnsfar, 22 år äldre än jag. Kommer ihåg när jag var 4-5 år och två pojkar hade puttat omkull mig från min cykel och sedan släppt ut all luft ur cykeldäcken. Då sa Thomas till mig "nästa gång säger du att du minsann har en storebror som de ska akta sig för!".
Annika - förskolelärare som just nu tagit sabbatsår (avundsjuk!), trebarnsmor, 20 år äldre än jag och sambo med världens trevligaste man. Tuff brud som ser betydligt yngre ut än hon är.
Maria - fråga mig inte vad hon jobbar med men det är säkert nåt viktigt, tvåbarnsmor, 17 år äldre än jag och duktigt vältränad. Blonda änglalockar och en av de gladaste personerna jag vet.
Carina - sjukpensionerad inredningsarkitekt, trebarnsmor, 15 år äldre än jag och konstnärligt begåvad. Världens mjukaste och finaste människa. Ritade vad jag än ville på beställning när jag var liten.
Fredric - sjukpensionerad, trebarnsfar, 13 år äldre än jag och även han konstnärligt begåvad. Sätter mig på piedestal och avslutar alla sina sms till mig med "Kram S.B." (storebror).
Annika - förskolelärare som just nu tagit sabbatsår (avundsjuk!), trebarnsmor, 20 år äldre än jag och sambo med världens trevligaste man. Tuff brud som ser betydligt yngre ut än hon är.
Maria - fråga mig inte vad hon jobbar med men det är säkert nåt viktigt, tvåbarnsmor, 17 år äldre än jag och duktigt vältränad. Blonda änglalockar och en av de gladaste personerna jag vet.
Carina - sjukpensionerad inredningsarkitekt, trebarnsmor, 15 år äldre än jag och konstnärligt begåvad. Världens mjukaste och finaste människa. Ritade vad jag än ville på beställning när jag var liten.
Fredric - sjukpensionerad, trebarnsfar, 13 år äldre än jag och även han konstnärligt begåvad. Sätter mig på piedestal och avslutar alla sina sms till mig med "Kram S.B." (storebror).
Dag 10 – Bloggfavoriter
Min absoluta favorit är Lady Dahmer. Missar inte ett inlägg och älskar allt, håller med om det mesta.
Å andra sidan är det inte många inlägg över huvud taget jag missar, tack vare Bloglovin. Se min länklista till höger för fler favoriter!
Å andra sidan är det inte många inlägg över huvud taget jag missar, tack vare Bloglovin. Se min länklista till höger för fler favoriter!
Dag 09 – Min tro eller livsfilosofi
Det här tycker jag är intressant. Jag är född i en bakgrundskristen familj där vi bara gått i kyrkan vid bröllop, dop och begravningar och där jul- och påskfiranden inte haft ett dyft med Jesus att göra. Med åren blev min mamma allt mer new age-influerad, och jag hängde på.
När Ricki Lake gick som hetast på TV gick jag på högstadiet, och då förekom det ibland gäster som kallade sig wiccaner. När jag började söka information om Wicca insåg jag rätt så snabbt att det religionen stod för kunde även jag ställa mig bakom till 100%. Så ett tag kallade även jag mig wiccan, även om jag aldrig fastnade för ritualbiten av religionen.
Numera kallar jag mig inte wiccan, just eftersom jag aldrig anammat religionen till fullo. Däremot lever jag fortfarande med dessa värderingar, och tror inte det kommer förändras:
- Allt i livet går i cykler, därför är det helt logiskt för mig att även livet självt går i cykler och att man föds på nytt
- Det man ger ut får man tillbaka
- Det finns ingen synd
- Gör vad du vill så länge du inte skadar någon
Bästa tvåbarnsfamiljsdagen hittills
Arvid har sovit bort större delen av dagen. Jätteskönt! Så jag har sovit middag ett par timmar medan Erik var på dagis och Offa på jobbet. Den extra energin fick mig att orka tvätta, städa köket, städa toaletten, diska och laga middag! Fast nu måste jag nog lägga mig tidigt ikväll...
