Sååå min man var på vildsvinsjakt i Trollhättan inatt. Ja, inatt. Man jagar tydligen vildsvin på nättern. Go figure. Hur som helst så innebar det flera lyxmoment för mig, nämligen att fritt kunna välja bland TV-kanalerna, kunna vältra mig över hela soffan, äta snacks utan skuldkänslor (han äter inte sånt men känner sig såklart lockad av det när jag dukar fram till mig...) samt gå och lägga mig när jag ville utan att känna behovet av att umgås. Skönt!

 

MEN. Typiskt nog vaknade jag mitt i natten efter att ha drömt en mardröm*. Jag drömmer ofta livliga drömmar, men inte läskiga sådana. Vaknade upp till ett knäpptyst hus, normalt sett brukar jag ju åtminstone höra Offa andas bredvid mig. Mörkt var det också, även om det såklart tillhör vanligheterna. Tog mig en lååång stund innan jag vågade somna om. Minsta lilla ljud och skugga i mörkret behövde analyseras och värderas som potentiellt hot. Ujujuj...

 

Idag blir han 1,5 år, den lille. Han har en grym ordförståelse, kan utan tvekan peka på alla möjliga sorters föremål i t.ex. bilderböcker om man frågar efter dem. Han förstår även större delen av det vi säger, svarar "Ja-a!" med stort öppnad, på höjden avlång mun och nickar frenetiskt.

Älskar att dansa. Älskar när man sjunger för honom. Vill gärna bli buren. Äter upp köttet först på tallriken, sen grönsakerna, sen potatis/ris/pasta. Han tror sig tycka om glass och godis, men brukar mest kladda ner sig och sen inte äta någonting. Samma sak med bakverk, det skjuts ofta åt sidan till förmån för läckerheter som avokado.

Drar sin storebror i håret allt för ofta, så ofta att vi nu har infört en "skäms"-plats - på mattan i vardagsrummet. Dit flyttar vi honom när han är dum mot Erik, sedan kramar vi Erik och lägger allt fokus på honom för att visa Arvid att han minsann inte får nån uppmärksamhet när han är elak. Får se på sikt om det fungerar...

 

Han vinkar till alla djur han ser, särskilt fåglar. Kastar gärna slängpussar till dem också. Han är över huvud taget väldigt social, hälsar på alla man går förbi i affären till exempel. Vinkar och kastar slängpussar. Han kan flera djurs läten: fåglar, katters, hundars, stora kattdjurs, ormars, kossors, fårs och getters.

 

Stora killen!

När jag flyttade till Jönköping -06 kände jag ingen här förutom Offa. Jag var aktiv på bröllopsforum på nätet och träffade några tjejer därigenom, men det var inget som utvecklades till varaktiga vänskaper. Inte heller på min arbetsplats blev det några långvariga relationer tyvärr, trots att vi var en väldigt homogen grupp som arbetade tillsammans. Men sen blev jag gravid, och det har lett till så många fina vänskaper som jag uppskattar så mycket! Både personer jag lärde känna under graviditeten och efteråt samt genom dagis.

Och plötsligt känner jag att det är så otroligt tråkigt att dessa fina personer inte fick vara med på vårt bröllop! Tänk vad kul att ha fått dela en sådan fantastisk upplevelse med personer som verkligen betyder så oerhört mycket för mig. Istället bjöd jag vänner som jag idag inte har någon kontakt med (och knappt hade då heller om vi ska vara ärliga). Typiskt också.

Men nästa år fyller jag 30 och jag tänker ställa till med en redig fest. Och DÅ mina vänner, då är ni bjudna!

När man hittar en tom men ej urdiskad proteinshaker under sängen som legat där så länge att ingen längre saknade den. När man sedan lägger den i diskhon i väntan på att bli diskad. När maken sedan öppnar den i tron att den är nyligen använd och tänker använda den igen. Den bajslukten som då sprider sig i hela huset. Uschamej. Påminner lite om vällingflaskor som försinner på liknande sätt...

 

Eller det förnuftiga beslutet att inte köpa ostbågar i affären, som man ångrar bittert när barnen har gått och lagt sig.

Och så det faktum att folk inte klarar av att läsa eller uttala saker korrekt. AutomoWer heter det - inte automover. Suck...

Broder blev magsjuk, vilket jag fick veta ungefär när jag kommit till Ulricehamn (skulle hämta honom i Göteborg). Så det blev en liten omväg till Ängelholm och vi var tvungna att stanna och äta. You have to eat, eller hur?

 

Hittade ett gäng bilder som jag råkat spara i fel mapp och sedan glömt bort. Så här kommer en liten backflash till hur vi hade det i oktober 2012!

 

När man gått upp så många nätter och gjort välling i mörkret att man lärt sig känna på vikten när flaskan är fylld med exakt 240 ml vatten...

För några månader sedan började jag skriva ner boktips till mig själv. Böcker jag hört folk prata om, läst recensioner om eller fått tips om i någon blogg. Böcker jag vill läsa helt enkelt. Och vill jag läsa en bok så vill jag oftast äga boken - bibliotek är liksom inte min grej. Jag glömmer att lämna tillbaka i tid, men framför allt så vill jag kunna gå tillbaka till böcker och läsa om stycken eller påminna mig om det jag läst.

Fullt naturligt gjorde jag således en liten sammanställning på CDON. Min önskelista består av 24 böcker för totalt 1736 kr. Någon som vill skänka ett litteraturbidrag till mig?

Jag trodde i min enfald att jag har varit tydlig med detta. För det är något jag tänker på dagligen. D A G L I G E N. Men när brunheten efterfrågade pojkmammor som skrev om genus ur pojkars perspektiv, vad pojkar har att förlora på de traditionella könsrollerna, så började jag leta igenom mitt bloggarkiv och hittade bara två ynka inlägg (här och här) från mig som väldigt ytligt berörde detta ämne. So here goes.

Vad jag däremot inte är särskilt orolig för är det här med känslor. Med tanke på den fina, känslosamma pappa de har så tror jag att de kommer växa upp och känna att det är okej att alltid uttrycka sina känslor, att kunna sitta och hålla mamma i handen i vuxen ålder (jo för det gör både Offa och hans bröder) osv. Där har jag inte minsta tvivel alls.

Långledigt. Vi hade en sån där beordrad ledig dag i fredags igen, och Offa tog också ledigt. Så vi har gjort en hel del faktiskt! I torsdags var Offa först på jaktmässan med sin pappa, innan vi åkte till mina föräldrar där vi åt glasståg.

 

Det är inte helt färdigt än, kontrakten kommer förmodligen i nästa vecka, men vi blir konsulter hela bunten! Inte hela företaget alltså, utan min avdelning på 4 pers blir konsulter. Och framåt hösten/vintern blir resten av avdelningen också konsulter förmodligen - där snackar vi 85 pers... Tvära kast! Men för oss är det perfekt. Vi är dönöjda. Vi går över med samma kontrakt, förmånader, löner osv. Plus all den trygghet det innebär att vi kommer få sitta på andra företag när den nuvarandra arbetsgivaren har låg beläggning. Purrfekt.

 

Igår hämtade vi kusin A på dagis så han fick följa med oss hem. I onsdags fick Erik följa med honom hem efter kosläppet. Det är så bra att kunna göra såhär! Jag och S har pratat om det också, att byta barn ibland. Det räcker ju att vara barnvakt några timmar för att man ska kunna få något gjort hemma eller umgås ifred med sin man en stund. Gå på bio kanske? Ska definitivt försöka sätta detta i system!